Det är ingen vapenvila i Gaza. Ändå nås vi knappt av någon rapportering. Det senaste året har 1 493 människor dödats och 5 299 skadats, enligt Gazas hälsovårdsministerium i FN:s sammanställning fram till den 12 oktober. Unicef uppger att fler än 340 barn har dödats sedan oktober 2025.

Hur hade medierapporteringen sett ut om det i stället var 340 barn som hade dödats i Israel?

Granskningar av Dagens ETC och Media Bias Meter visar att rapporteringen i svenska och internationella medier har en slagsida till Israels fördel.

Gad World accepterar inte dessa dubbla standarder och tystnaden kring folkmordet. Palestinska liv får inte behandlas som mindre värda.

Du kan ändra på detta

Förra veckan träffade vi Samar Yazbek som har skrivit Ge er av, annars dör ni med vittnesmål från överlevande i Gaza. Folkmordets brutalitet, förnedring och sadism blev outhärdligt konkret. Vi fick också veta varför katterna i Gaza har röda ansikten.

Boken blev en väckarklocka även för oss. Tre år in i folkmordet får vi absolut inte tystna. Vi måste tvärtom rapportera ännu mer. FN:s oberoende undersökningskommission konstaterade så sent som den 23 juni 2026 att Israel fortsätter att begå folkmord.

Därför startar vi nu en insamling till mer rapportering från Gaza. Målet är 250 000 kronor för att tillsammans med journalister på plats dokumentera vad människor utsätts för och granska vilka som bär ansvar. Vi behöver din hjälp att göra det möjligt.

Kan du avstå från nästa fika på stan för att få ut vittnesmålen från Gaza?

Om bara 2 500 läsare bidrar med 100 kronor var når vi hela målet.

Swisha till 123 515 98 35 och märk bidraget VITTNESMÅL.

Ni ska få möta män, kvinnor och barn som har utsatts för och bevittnat fruktansvärda krigsbrott, och som fortfarande kämpar för att överleva utan tillräcklig hjälp.

Att rapportera från Gaza kostar ofta livet. Enligt Gazas mediekontor har minst 263 palestinska journalister och mediearbetare dödats sedan oktober 2023.

De som fortfarande lever fortsätter att arbeta under mycket svåra förhållanden, med ett ständigt hot om att både de själva och deras familjer ska dödas.

Samtidigt har Israel i över tre år hindrat oss internationella journalister från att komma in och arbeta oberoende i Gaza. Våra palestinska kollegor dödas, och vi andra stängs ute.

Det är ett historiskt angrepp på pressfriheten. Var är påtryckningarna från mediehusen och politikerna? Varför är detta inte en huvudnyhet varje dag?

Vi tänker inte acceptera att människor dödas och att deras berättelser försvinner med dem.

Nu behöver vi din hjälp att se till att fler blir hörda.

Vi kommer att göra videoreportage som visar verkligheten på plats i Gaza, men också granskningar, skrivna reportage och fotojournalistik som dokumenterar vad som händer och undersöker vem som bär ansvar.

Det här är mediernas uppgift som tredje statsmakt. Vittnesmålen måste nå omvärlden, så att människor kan reagera och kräva att de ansvariga ställs till svars. Dokumentationen måste också finnas kvar för framtiden. Ingen ska kunna säga att det aldrig hände.

Även den som står på Israels sida måste vilja ha korrekt information om vad som faktiskt händer i Gaza.

Vårt mål är att samla in 250 000 kronor till de kommande månadernas rapportering. Med de pengarna siktar vi på tio större reportage med både video och text.

Endast 2 500 läsare behöver bidra med 100 kronor var för att vi ska nå målet.

Swisha till 123 515 98 35 och märk bidraget VITTNESMÅL.

Vi kan göra den här typen av journalistik eftersom ni finansierar oss. Vi tar inte pengar från storföretag, techbolag eller annonsörer. Vi behöver inte springa efter det som gynnar deras intressen, utan kan granska också det som går emot dem. Den friheten finns tack vare era prenumerationer och gåvor.

Det bästa sättet att ge vårt arbete en långsiktig grund är att bli betalande prenumerant.

Subscribe now

När vi anlitar redaktörer, skribenter och fotografer behöver vi veta att vi kan betala dem nästa månad, och nästa och nästa. Prenumerationerna gör att vi kan planera framåt och fortsätta rapportera när den här insamlingen är över.

Har du möjlighet att bli founding member ger du oss ett ännu större stöd.

Det är det viktigaste du kan göra för att trygga vår journalistik.

Du blir Gad World-VIP och får direktkontakt med oss på redaktionen.

Subscribe now

Till dig som redan finansierar vår journalistik: tack! Det är du som gör det här möjligt.

Utan er skulle Gad World inte ens finnas.

Det här gör vi tillsammans.

“Det är ju hon som kör motorcykel på stranden”, sade en av officerarna när de drog fram Kiana ur rasmassorna efter attacken mot bröllopet. Ur spillrorna av ett bostadshus grävde de fram festklädda kvinnor och barn.

De brukar patrullera den här kuststräckan och hade…

Read more

Nasma, 41 år, är en av de överlevare som berättar i Samar Yazbeks Ge er av, annars dör ni (2026). Hon arbetar med administration på al-Aqsauniversitetet och har fem barn. Den yngsta dottern Lin är hungrig och ber…

Read more

Människor försvann på nätterna utan att man visste vart. En morgon var Jeon Hyojins klasskamrats familj borta. Det var 2009 och Hyojin var 14 år. Dagen innan hade hon bevittnat en offentlig avrättn…

Read more

Katterna kommer in till de skadade på Al-Shifa-sjukhuset i Gaza. Deras nosar är röda. 30-åriga Hajir Abu Saman förstår att det är människoblod. Katterna har ätit på kroppar. Det berättar hon i Samar Yazbeks nya bok Ge er av, annars dör ni (2026).

Hajir förlorade ett ben när hennes hem bombades av den israeliska militären. Flugorna täcker patienterna. Ka…

Read more

“Sir, den biträdande ministern med ansvar för turism vill träffa er.” Det är 2024. Sedan jag kom tillbaka till Kabul och mitt jobb som hotelldirektör efter talibanövertagandet har jag försö…

Read more

2016 är jag fortfarande ny i Afghanistan när jag besöker Herat, som är landets tredje största stad efter Kabul och Kandahar. Den sistnämnda är en stad i söder som märkligt nog anses vara både en fristad för homosexuella män och …

Read more

Jag heter Timotheus Swagemakers, men alla kallar mig Tim. Jag är inte journalist, så du kanske undrar varför jag skriver i den här publikationen. Folk brukar säga att jag har en fallenhet för att berätta historier, något som följer med mit…

Read more

På skyltarna står namn: “Nadine, 43 år”, “Cecile, 32 år”, “Jean-Luc, 62 år”, “Angela, 26 år”, “Noemi, 24 år”. Demonstranter har bankat ner sina plakat i den dammiga åkern. Det ser ut som en kyrkogård. Längre ut på åkern och längs vägen fin…

Read more

Trots att någon dom ännu inte har fallit har många folkmordsjurister och folkmordsforskare kommit fram till att Israels krigföring i Gaza, som följde på Hamas terrordåd den 7 oktober 2023, är ett folkmord. Hu…

Read more

Lana, tolv år, berättar att väggen och taket rasade över familjen redan den första dagen …

Read more

Den första explosionen väcker mig. Det är nära. Adrenalinet skjuter genom kroppen. Jag ligger helt oskyddad i min pyjamas i en sovsäck i djungeln. Jag får panik av att vara inne i säcken och inte kunna röra mig. Dragkedjan. Jag måste få ner dragkedjan och komma ut. Bort från granaterna.

Den andra explosionen är närmare. Jag tänker på det heta flygande st…

Read more

Iranier och afghaner har länge tvistat om vilken sida av gränsen som producerar det bästa saffranet. Jag skulle säga att båda länderna odlar saffran av världsklass. Varje höst blommar de ömtåliga lila blommorna på torra fält. De måste plockas i gryningen, innan solen får dem…

Read more

I samtalet beskriver han lukten av döda kroppar som stannar kvar långt efter att man lämnat platsen.

För Frida är mötet personligt. Jørgen var hennes lärare på 1990-talet och bidrog till att hon valde att ägna sitt yrkesliv åt att förstå varför vi hamnar i krig.

Hon frågar varför vi gång på gång sätter vår tilltro till krig som ett sätt att skapa fred. Jørgen liknar militarismen vid en väckelserörelse. Tron på vapnens förmåga att lösa våra problem lever vidare, oavsett hur det går.

Nu pressar hon honom om Ukraina. Vad ska människor göra när deras land invaderas? Är ockupation verkligen ett bättre alternativ än väpnat motstånd?

Gustaf frågar om den moraliska skillnaden mellan att angripa och att försvara sig. Kan man fördöma våldet och samtidigt försvara människors rätt att slå tillbaka?

Jørgen håller fast vid var hans egen gräns går:

– Jag kan offra mitt eget liv. Jag vill inte offra andras liv.

Hemma i Dalsland tar hans fredsarbete också andra former. I köket hänger nycklar till nio grannars hus, så att han kan hjälpa dem när det behövs. Aktivister från olika delar av världen kommer dit för att diskutera motstånd, rensa ogräs och ta upp potatis.

Att minska lidandet omkring sig ger honom mening. Det finns alltid någon att hjälpa.

Lyssna på samtalet med Jørgen Johansen, Gustaf Skarsgård och Frida Stranne. Och glöm inte att stödja oss så att vi kan fortsätta med samtalen.

Read more

Jag är sju år när vår lilla Volkswagen välter på en brant bergsväg. Vi är på familjeutflykt, på väg till Ramallah och Nablus: min far, min mor och vi fyra systrar. Vi skriker inte och vi gråter inte. I stället brister vi ut i ett skrat…

Read more

Read more

Bönen har precis avslutats när imam Hussein Farah tar emot i moskén vid Rinkeby torg. Imamens kontor är förbi skogränsen, uppför trappan. En handfull män är kvar i salen efter bönen, andra sitter i kaféet i samma lokaler. Vi ses för …

Read more

De karga, uråldriga bergsryggarna som man ser från planet när man flyger in över Afghanistan är överväldigande. När jag gör den inflygningen för första gången 2018 tänker jag på att afghaner faktiskt bor i dem och krigar i dem. Det finns en urkraft i det som ligger en evighet från västvärldens verklighet.

Senast har jag bott i Irak och Syrien och jag föreställer mig att det här landet är betydligt mer konservativt. När jag blir inbjuden till en födelsedagsfest i Kabul klär jag mig därefter.

Jag knackar på porten och den afghanska dörrvakten, chowkidar som det heter på dari, släpper in mig. Trädgården ligger i mörker, men lyses upp av en storbildsskärm som visar musikvideor.

Technorytmerna dånar över kvarteret och jag känner mig plötsligt osäker där jag står i min svarta abaya och mina platta skor, med hättan och sjalen på huvudet. Inte ett enda hårstrå syns och mitt ansikte är osminkat.

Jag tränger mig fram genom de festande gästerna och in i huset. Vardagsrummet har gjorts om till dansgolv och halvnakna människor rör sig mot varandra med drinkglas i händerna. Här festar afghaner och utlänningar tillsammans.

Read more

I snart tre år har vi bevittnat Israels folkmord på den palestinska civilbefolkningen. Redan i november 2023 varnade FN:s särskilda rapportörer för att övergreppen “tyder på att ett folkmord håller på att …

Read more

På ett hustak i Tel Aviv sitter en man med ansiktet knappt urskiljbart i mörkret. Bakom honom lyser staden. Han har arbetat inom den israeliska underrättelsetjänsten och beskriver sin uppgift som teknisk, avgränsad från de beslut som fattades längre upp i k…

Read more