Gustaf Skarsgård och Frida Stranne möter Alexandra Urisman Otto, den prisbelönta journalisten som sade upp sig från Dagens Nyheter i protest mot bevakningen av klimatet och Gaza.

Alexandra var först kriminalreporter på DN, men blev sedan klimatjournalist efter att hon började följa Greta Thunberg. Mötet med den unga aktivisten gjorde att hon läste på och blev medveten om hur allvarlig klimatkrisen är.

Hon prisades för sitt värv, skrev en bok om Greta och en handbok i klimatjournalistik.

Samtidigt ansåg Alexandra att DN-redaktionen inte tog klimatet på det allvar som krävdes, medan tidningen tyckte att hon var för radikal.

Samma sak var det med Gaza. När hon kallade det folkmord bedömde DN att det var partiskt, medan Alexandra varken tyckte att fakta var radikalt eller att stå upp för folkrätten var partiskt.

Hon visste att det fanns journalister runt om i landet som inte fick skriva om Gaza för att de också ansågs partiska och ville göra ett reportage om det.

Då stoppades hon.

– Jag blev tystad från att göra ett jobb om tystade journalister, säger Alexandra.

Hon sade upp sig från Dagens Nyheter och frilansar i dag för tidningen Arbetaren.

I samtalet med Gustaf Skarsgård och Frida Stranne pratar hon om att svenska medier inte rapporterade att barn prickskjuts i Gaza, och att redaktionerna inte förstår att det inte räcker att nå klimatmålen.

Framöver kommer Gad World publicera “Samtal vi saknar” fem dagar före avsnitten kommer ut på andra ställen där poddar finns – exklusivt för Gad Worlds prenumeranter.

Glöm inte att prenumerera för att få tillgång. Som betalande prenumerant blir du en del av den gemenskap som finansierar Gad Worlds journalistik. En av dem som säkrar de viktiga berättelserna – oberoende av annonsörer, mediekoncerner och techmoguler.

Du får ingen reklam, klickjournalistik eller nedskärningar i utrikesjournalistiken.

Du får riktig journalistik.

När Thomas Jefferson och John Adams 1812 återupptog sin brevväxling var det efter tio års tystnad. De båda hade varit två av den amerikanska republikens mest betydelsefulla grundlagsfäder, centrala i arbetet med att forma den nya staten – men med tydligt olika uppfattningar om vilken riktning landet borde ta.

Under revolutionens tidiga skede hade de varit nära allierade, men hade därefter kommit att utvecklas till skarpa politiska motståndare i en tid präglad av djupa ideologiska konflikter.

När de nu började skriva till varandra igen var deras meningsskiljaktigheter fortfarande grundläggande. De försökte också, i olika grad, övertyga varandra. Men något i formen hade förändrats.

Samtalet präglades inte längre av samma behov att vinna, utan av en större beredskap att pröva argument, ifrågasätta och utveckla sina resonemang.

De argumenterade skarpt och var ibland spetsiga i tonen. De ifrågasatte varandras resonemang och drog ut motsättningarna i ljuset. Men det nya var att de inte längre tog oenigheten som ett hot mot relationen.

De korresponderade för att försöka förstå varandras positioner och utvecklas. De visade en uppriktig vilja att pröva sina egna ståndpunkter i mötet med den andres tänkande – och att låta idéerna nyanseras och fördjupas.

Det fanns en intellektuell disciplin i deras utbyte: att inte tillskriva den andre sämre motiv än de egna, och att stanna kvar i resonemanget till dess att argumenten var genomlysta.

Denna brevväxling påminner oss om något viktigt. Fasthet i övertygelse behöver inte göra samtalet till en kamp. Tvärtom bygger en meningsfull dialog ofta på tydliga ståndpunkter – men också på att dessa ståndpunkter kan prövas, utmanas och utvecklas i dialog.

I dag ser vi något helt annat, både i det offentliga samtalet och i många mellanmänskliga relationer. Samtidigt som de frågor vi står inför som mänsklighet blivit allt mer ödesdigra, har formerna för hur vi talar om dem försvagats.

Samtal förs i ett tempo som inte tillåter eftertanke. De präglas ofta av starka känslor, men saknar utrymme för prövning. Positioner etableras snabbt, försvaras reflexmässigt och kopplas tätt till identitet.

Om någon prövar ditt argument eller försöker etablera en annan förståelse uppfattas det som en attack mot din person.

Vi lever också i allt mer begränsade bubblor där vi utsätts för snäva bilder av världen, vilket gör att det som inte passar in skapar en kognitiv dissonans som är svår att hantera. Samtidigt som de utmaningar vi står inför blir allt mer genomgripande – ekologiskt, politiskt och socialt – tycks vår förmåga att tala om dem på ett sätt som faktiskt leder till förståelse och förändring försvagas.

Det vi står inför idag handlar inte bara om enskilda kriser, utan om djupgående systemfel. Om strukturer som reproducerar och förstärker konflikter, ojämlikhet och ekologisk obalans – och som, om de inte förändras i grunden, riskerar att undergräva de villkor som mänskligt liv vilar på.

Read more