Jag ringer min väninna Sawsan som bodde nära badhuset i det gamla området i Gaza stad, men som sedan dess har fördrivits. Hon gråter av förtvivlan, samtidigt som jag hör en skör lättnad över att vi äntligen pratar med varandra.
– Ser du vad som har hänt, Khulud? säger hon mellan snyftningarna. Allt är borta. Jag kan inte förstå varför de förstörde badet. Det känns inte som om målet bara var stenarna, utan doften av vår historia, av våra minnen och allt det vackra som fanns inom oss.
Hammam al-Samra var mer än det sista historiska badet i Gaza. Här satt ett helt folk i väggarna. Doften av svunna tider steg ur valven, som ångan ur det varma vattnet.
Varje hörn bar på en berättelse.
Jag ser framför mig de många besöken med Sawsan och mina andra väninnor. Vi tog med oss olivolja och salt, för att skrubba oss med. Vi pratade, skrattade och hjälpte alltid varandra. Gick man till badet ensam fanns det en äldre kvinna där, som man kunde ge lite shekel för att bli skrubbad.
Vi gjorde hårmasker med olivoljan och lät den sitta i medan vi tvättade oss med Nablustvål, som är gjord av olivolja och är en av världens äldsta tvålar. Den har tillverkats i Nablus på Västbanken i över tusen år, och tvålhantverkarna fortsätter göra den än i dag trots att ockupationen hindrar varor. Varje tvål stämplas för hand på fabriken. Unesco har skyddat hantverket som ett kulturarv.
Det var som om badhuset lärde känna oss under våra besök. Som om det bevarade våra röster och våra skratt mellan sina murar.
Det var här vi mötte Abu Abdullah al-Wazir, som arbetade på badet i över 55 år. Han serverade oss te med salvia och berättade om dess historia, med samma ömhet som om han berättade sin egen livshistoria.
På en vägg hängde en tavla som upplyste om att badet restaurerades under mamluktiden år 685 efter hijra (islamisk tideräkning), för ungefär 780 år sedan.
Det stod här genom tiderna och visste allt om uthålligheten i staden vars hjärta aldrig slutade slå.
Även dess beståndsdelar kom från stadens själ. Badhuset byggdes av gyllene karkursandsten från Gaza. Det var ett levantiskt mästerverk uppdelat i olika rum, där vi reste mellan det svala yttre, det mellersta varma och det inre heta.
Över oss välvde sig kupolerna, med små öppningar där solstrålarna silade in som ljusa trådar. Vi låg inte på handdukar, utan direkt på stenen för att absorbera värmen. Eftersom den var het var den inte hal.
Dolda ugnar spred värmen, i ett system som överlevt i sekler och speglade den gamla tidens genialiska ingenjörskonst.
Men det här var inte allt. Hammam al-Samra var mycket mer än en plats för tvagning. Det var ett socialt och kulturellt hjärta, som var djupt rotat i gazabornas liv.
Här började våra bröllopsfiranden. I generationer fördes våra traditioner vidare genom “brudbadet” och “brudgumsbadet”.
Under “hennakvällen” kom bruden till ljudet av sång och doften av citron. Kvinnorna bar olivkvistar och var klädda i traditionella, broderade palestinska klänningar.
På bröllopsmorgonen tågade brudgummen ut från portarna i en ceremoni som symboliserade renhet.
En ny början och en gemensam glädje.
Trots upprepade krig mot Gaza stod badet kvar som ett vittne till civilisationens kontinuitet.
Men under det pågående folkmordet har hela det historiska området i Gaza stad utsatts för ockupationens brutala bombningar.
Väggarna i badhuset har rasat. Platsens röst har tystnat.
Badet stod omgivet av andra historiska landmärken, som den stora Omari-moskén från år 637 e.Kr., Gazas äldsta och största som nu är förstörd.
Samma öde mötte S:t Porphyrius kyrka, grundad på 400-talet och en av världens äldsta aktiva kyrkor. Kristna skadades och dödades när de tog skydd inom dess antika murar.
– De har utplånat Gaza. De där dagarna kommer aldrig tillbaka, säger min väninna Sawsan när vi pratar om våra minnen från Hammam al-Samra.
När jag blundar känner jag fortfarande hur det luktade.
Vykort från Gaza
Khulud Shaban är en palestinsk journalist, född i Gaza 1980, som skriver från exil.
Liv. Denna serie personliga berättelser handlar om hur människorna en gång levde här – om vardagen och platserna som bar deras liv. Kulturen, maten, skratten och allt de älskade. Ett samhälle som tvingats lida och dö. Överlevare som minns det som var med kärlek och smärta.
Död. Den Hamasledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 dödade 1 195 människor, varav 815 civila och 36 barn, enligt AFP. Sedan dess har Israel dödat över 72 587 människor i Gaza och skadat över 172 381, enligt Gazas hälsomyndigheter.
Barn. Över 65 000 barn har dödats eller skadats, över 56 000 har förlorat en eller båda sina föräldrar, och mellan 3 000 och 4 000 har genomgått en eller flera amputationer, enligt Unicef.
Fördrivna. Omkring 90 procent av Gazas befolkning har tvingats fly, många av dem upprepade gånger, enligt FN.
Infrastruktur. Stora delar av Gazas bostäder, sjukhus, skolor, kultur, odlingar, historiska och religiösa platser har skadats eller förstörts, enligt FN.
