Bidrar du till förtryck när du ser Nolans Odyssey?
Nolan välkomnades av Marockos regim till Västsahara för att spela in eposet om hjältens långa resa hem. Västsaharierna själva får inte resa hem – och fängslas av regimen om de filmar i Västsahara.
Christopher Nolans omtalade storfilm The Odyssey, med en budget på över 2,6 miljarder kronor, handlar om krig, flykt och hemlängtan. Nolan har delvis förlagt inspelningen till det av Marocko ockuperade Västsahara.
En stor del av västsaharierna flydde under den marockanska invasionen 1975 och lever i dag i flyktingläger i Algeriet. De har i 50 år väntat på ett slut på Marockos ockupation, förföljelse och förtryck – och på att få återvända till ett fritt hemland.
En av dem är Mohamed Sleiman Labat, västsaharisk filmskapare, bildkonstnär och skribent. Han är född och uppvuxen i flyktinglägren i sydvästra Algeriet, där han driver det lilla konstcentret Motif Art Studio i Smara-lägret.
– Jag föddes i ett flyktingläger och har därför aldrig kunnat – och kan fortfarande inte – resa till eller leva i Västsahara, säger han.
På de fördrivnas ockuperade mark väljer Nolan att spela in en film om just längtan efter att återvända hem.
Västsahariernas okända Odyssey
Den som vill lära sig om konflikt och hemlängtan kan i stället se en lågbudgetfilm, inspelad i hemlighet och med livet som insats. För en västsaharier i det ockuperade Västsahara kan en kamera i handen vara bland det farligaste som finns. Det skildras i den flerfaldigt prisbelönta dokumentära kortfilmen 3 Stolen Cameras (2017).
I filmen ligger modiga västsaharier från den förbjudna västsahariska filmgruppen Equipe Media på tak, gömmer sig i gathörn och dokumenterar den marockanska polisens övergrepp på västsahariska kvinnor som ropar slagord mot ockupationen.
Alla protester mot det marockanska styret och krav på självständighet är förbjudna och slås ned brutalt. Västsaharier som har filmat sin verklighet har dömts till fängelse.
Se 4.15 minuter in i filmen vad som händer med kvinnorna och 11.26 vad som händer med en som har kamera:
Inte heller journalister tillåts fritt berätta om verkligheten i det ockuperade Västsahara. Oberoende journalister nekas ackreditering av marockanska myndigheter. Reportrar utan gränser har beskrivit området som en vit fläck på kartan.
Nolan kan däremot obehindrat komma till det ockuperade Västsahara och göra film, poserandes på marknadsföringsbilder med den marockanska kulturministern. När The Odyssey spelades in var det förbjudet för västsaharier att närma sig skådespelarna eller andra från filmteamet.
Mohamed Sleiman Labat betraktar inspelningen som propaganda.
– För den marockanska staten är det en fantastisk möjlighet att tvätta sitt rykte och normalisera den faktiska situationen. Budskapet blir: Det här är en del av Marocko.
Det är artwashing: ockupationen, förtrycket och människorna som hindras från att återvända hem finns inte med i bilden. Regimen använder nu filmen för att marknadsföra det ockuperade området som en vacker turist- och filmdestination.
Tack för att du läser. Glöm inte att prenumerera för att följa och stödja oss. Du kan göra det helt gratis.
Biobesökarens ansvar
Labat menar att ansvaret inte stannar hos Christopher Nolan och filmbolaget Universal.
– De som konsumerar den här produkten har också ett grundläggande ansvar för att fråga sig var och hur den har tillverkats.
Han jämför med bojkottkampanjerna mot produkter från Västsahara som har utvunnits och exporterats utan det västsahariska folkets samtycke. För honom handlar exploateringen inte bara om naturresurser, utan också om landskapet och dess kulturella betydelse.
– När människor kommer till vårt land för att filma, fotografera och fånga landskapet utan det västsahariska folkets samtycke är det också en form av kulturell plundring.
De västsahariska nomadernas traditionella marker förvandlas till en exotisk och romantiserad kuliss och den militära verklighet som präglar platsen försvinner.
Västsahara delas av en omkring 2 700 kilometer lång militär mur, en av världens längsta. Den skär genom landskapet, hindrar människor från att röra sig och omges av miljontals landminor.
Den verkligheten syns inte i Nolans film.
Europas sista koloni
Västsahara är Afrikas sista icke-avkoloniserade område. Det är ett ökenland som gränsar till Mauretanien, Algeriet och Marocko och som framför allt är rikt på fosfat och fisk.
Ursprungsbefolkningen väntar fortfarande på en folkomröstning om självständighet enligt FN-beslut sedan 1960-talet och Internationella domstolens utlåtande från 1975.
Till skillnad från grannländerna, som var franska kolonier, var Västsahara en spansk koloni. Men Spanien ”sålde” kolonin till Marocko. Som tack fick Spanien fiskerättigheter och del av fosfatinkomsterna. Resten av de enorma inkomsterna från västsaharisk fisk och fosfat har under alla dessa år hamnat i marockanska fickor.
Det ockuperade Västsahara kallas Europas sista koloni på grund av Spaniens historiska ansvar och en EU-politik som hjälper ockupationsmakten.
Marocko för en bosättningspolitik som ger marockaner förmåner i form av arbete och bostäder om de flyttar till det som den marockanska regeringen kallar ”våra södra provinser” – dess officiella namn på det ockuperade Västsahara.
Västsaharierna själva har svårt att få både arbete och bostad. I det ockuperade området lever de under hårt förtryck. I flyktinglägren i Algeriet lever de i stor fattigdom och är helt beroende av hjälp utifrån. Samtidigt har de själva byggt upp och organiserat lägren, med bland annat undervisning och sjukvård, ända sedan flyktingtillvarons början.
Tycker du att det vi gör är viktigt? Hjälp oss växa:
Dömda efter tortyr
År 2010, innan den arabiska våren inleddes med folkliga protester mot flera arabländers regimer, byggde västsaharier upp ett fredligt protestläger utanför Västsaharas huvudstad El Aaiun.
Ledningen för protestlägret krävde arbete och bostäder åt västsaharierna samt ett slut på förföljelserna och ockupationen.
Efter en månad ingrep den marockanska polisen och rev lägret. Människor flydde i panik och kaos utbröt. Ledarna för lägret och flera andra greps och dömdes senare till fängelsestraff på mellan tio år och livstid.
Rättegångarna följdes bland annat av svenska jurister, som vittnade om rättsövergrepp i stor skala. Åtalade dömdes bland annat på grundval av utsagor som de hade lämnat under tortyr.
Flera västsaharier är fortfarande fängslade under fullständigt inhumana förhållanden. Många har hungerstrejkat under långa perioder.
Ett tandlöst FN
Varje år diskuteras Västsaharafrågan i FN:s generalförsamling och säkerhetsråd. Spanien avkoloniserade aldrig sin koloni enligt FN-beslut, där västsaharierna själva skulle besluta om sin framtid genom en folkomröstning. I stället blundade man för Marockos invasion 1975.
När den sista spanjoren lämnat Västsahara utropade västsaharierna 1976 sin egen republik. Cirka 85 länder har erkänt landet, men flera av dem har senare tagit tillbaka sina erkännanden efter påtryckningar och hot från Marocko.
Sedan 1991 finns FN:s fredsbevarande styrka MINURSO på plats för att genomföra en folkomröstning där den västsahariska befolkningen ska välja mellan självständighet och integration med Marocko.
Fördjupande journalistik kostar. Trygga den gärna med valfritt belopp genom Swish: 123 515 98 35
Folkomröstningen har 35 år senare fortfarande inte ägt rum. Först stoppades den av striden om vilka som skulle få rösta. Sedan övergavs den i praktiken när Marocko vägrade acceptera en omröstning som kunde leda till självständighet och säkerhetsrådet inte pressade landet att fullfölja planen.
Frankrike och USA är två av FN:s säkerhetsråds fem permanenta medlemmar med vetorätt. De har använt sitt inflytande för att förhindra den västsahariska befolkningen från att själv välja sin framtid och nå självständighet.
FN:s fredsbevarande styrkor har mandat att övervaka och rapportera brott mot de mänskliga rättigheterna. Det mandatet saknar MINURSO.
Västsaharier som vill berätta om övergrepp från marockansk polis och militär blir därför avvisade av FN-styrkan på plats och hänvisas till marockansk polis. De lokalanställda på FN-kontoret i El Aaiun är dessutom marockaner. Utan oberoende journalister som kan rapportera, är den västsahariska befolkningen därför i princip skyddslös.
Fakta: USA stödjer Marockos ockupation
Israel. År 2020 erkände USA under Trumpadministrationen Marockos suveränitet över Västsahara. Det skedde som en del av den uppgörelse där Marocko normaliserade sina relationer med Israel.
Handel. Frankrike har nära politiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska relationer med Marocko, som tidigare var ett franskt protektorat. Landet är en viktig handelspartner och mottagare av omfattande franska investeringar.
Flyktingar. Marocko är en central samarbetspartner för Frankrike och EU när det gäller att begränsa migrationen till Europa och ta tillbaka personer som ska utvisas.
EU betalar Marocko
EU har sedan länge handelsavtal med Marocko som även omfattar västsahariska varor, främst fisk och grönsaker.
Den västsahariska befolkningen har organiserat sin motståndskamp genom Polisario Front. I tio års tid har Polisario drivit en process mot dessa avtal i EU-domstolen – och vunnit i instans efter instans. EU-kommissionen har varje gång överklagat domsluten.
I en slutlig dom fastslog EU-domstolen att EU naturligtvis kan ha handelsavtal med Marocko, men att avtalen inte får omfatta västsahariska varor eftersom Västsahara inte tillhör Marocko.
EU-kommissionen driver en ny process för att tillfredsställa Marockos krav på att få fortsätta råna västsaharierna på deras rikedomar.
EU vill hindra migranter och flyktingar från Afrika från att ta sig via Marocko till Spanien och har sedan länge betalat enorma summor till Marocko för att landet ska bistå med detta.
Människor på flykt blir ett politiskt påtryckningsmedel. Som en spanjor sa till mig när vi stod i Gibraltar och tittade över Medelhavet mot den marockanska kusten:
– Du vet väl att om EU fattar ett beslut som inte Marocko tycker om, så öppnar om de sina gränser och släpper ut migranter och flyktingar.
Sverige har länge stått upp för Västsaharas rätt till självbestämmande och självständighet. Det senaste beslutet från FN:s säkerhetsråd innebär dock att 2026 års förhandlingar mellan Marocko och Polisario Front, ledda av FN-sändebudet Staffan de Mistura, ska utgå från ett marockanskt förslag om begränsad autonomi för Västsahara.
Du har väl prenumererat? Du kan göra det helt gratis.
Sverige har inte protesterat.
Det betyder att respekten för internationell rätt är på väg bort.
Nolan och filmbolaget Universal har trots upprepade försök ännu inte offentligt bemött den västsahariska kritiken mot inspelningen.
Något som faktiskt hade kunnat lyfta västsahariernas kamp hade varit om Nolan, när han ändå befann sig där, hade gjort en film om dem.
– Men sorgligt nog vill världen inte lyssna, säger Mohamed Sleiman Labat.
Lena Thunberg har följt Västsaharas kamp för frihet i över 40 år och skrivit boken Västsahara – Europas sista koloni i Afrika (2013). Hon är redaktör för Tidskriften Västsahara.