Bergen är frodigt gröna. En skarp kontrast mot de torra högplatåerna runt Teheran, där Alborzbergen reser sig dramatiskt med spetsiga klippor och snötäckta toppar. Här i Gilan är landskapet mjukare. Kullarna böljande, täckta av träd och fält, här och där står ett ensamt hus.
Bara tre timmars resa från huvudstaden är det hit Teheranborna åker över helgerna. De fyller bilarna med bensin som kostar en krona litern (åtminstone före kriget) och termosarna med kokhett svart te, smaksatt med kardemumma, saffran och kanske lite för mycket socker.
