Förra sommaren var svenska journalister, däribland undertecknad, initiativtagare till Gad-uppropet, där mediearbetare som skrev på krävde fyra saker: att internationella journalister skulle släppas in i Gaza, att palestinska journalister skulle kunna arbeta utan att dödas och svältas, att medieledare i Sverige, Europa och USA skulle sätta press på Israel – direkt och via politiska företrädare – och att samma medieledare skulle kräva verkliga förbättringar av pressfriheten.
Uppropet spreds internationellt och fick 1 230 underskrifter, hela vägen från Brasilien till Australien.
Det skapade en historisk debatt i och utanför Sverige, med ett enormt antal tidningsartiklar, ledartexter, radio-, tv- och poddinslag som aldrig verkade sina.
Det drog rekordpublik till Pressklubben. Det har till och med skrivits en kandidatuppsats om Gad-uppropet vid JMG.
Man kan tycka att det är en bra respons på ett upprop.
Det var det inte.
