Flugor, kråkor och hyenor suger och sliter lystet i getter, kor och kameler som inte orkat längre, och i människobarn, som desperata mammor grävt ner med sina bara händer, men inte klarat av att täcka över ordentligt. Högarna som de svept ihop virvlar iväg mellan deras fingrar, sväljs av den torra savannen. Inte ens de sista viloplatserna undgår nöden och förgängligheten.
Asätarna cirkulerar ivrigt på himlen och bakom taggbuskarna, ser fram emot att fler överlevare ska stupa och bli till en bukfylla av kött, senor, ögon. Miljontals boskap och tiotusentals människor har redan gått under. Skelett och kranier blir kvar som tysta vittnen i hettan och dammet.
