Det rimmar på persiska: Esfahan nesf-e jahan – Isfahan är halva världen. Tanken är att när du har sett denna stad har du sett halva världens skönhet. Den är hem åt floden Zayandeh och den magiska Khajubron, byggd under safavidernas styre på 1600-talet.
När det är vatten i floden paddlar människor kajak här, eller tar en tur i samma sorts kitschiga, svanformade trampbåtar som blev ökända när talibanerna använde dem för nöjes skull på en sjö utanför Kabul.
Även när flodbädden ligger torr är de gröna parkerna längs den stadens samlingsplats. Familjer och vänner sprider ut filtar i gräset, dricker te, röker shisha.
Isfahan är också hem till några av Irans mest ikoniska platser och världsarv: det storslagna Naqsh-e Jahan-torget med sina marmorgolv, Shahmoskén med sin turkosa kupol täckt av intrikata mönster och palatset Chehel Sotoun vars pelarsal speglas i trädgårdens stilla vatten.
Palatset är ett av de världsarv som har träffats av bombningarna under det amerikansk-israeliska kriget – ett av fler än 120 historiska monument som har skadats runt om i landet.
Sedan har vi stadens stora basar, som vanligtvis sjuder av liv. Långa korridorer kantas av stånd med hantverk och blocktryckta dukar i blommönster – typiskt iranskt, typiskt isfahanskt.
Men vid mitt senaste besök, under en helgdag, var allt stängt. Neddragana jalusier, mörka restauranger, den annars livliga basaren låg tom.
Jag gick genom tystnaden. Små öppningar i taket släppte in smala strimmor av solljus som skar genom de dunkla hallarna.
Ibland passerade någon. En man som sköt en vagn, två kvinnor som promenerade och pratade. De stannade och frågade var jag kom ifrån, log mot mig och sa:
– Du är mycket välkommen här.
En liten gest.
Ändå får den mig att undra hur många iranier som möts av samma värme i Europa.
Jag tror att vi alla skulle behöva lite mer iransk gästfrihet.
Vykort från Iran
Stefanie Glinski är en journalist och fotograf som rapporterar i huvudsak om Mellanöstern och Asien för Foreign Policy och The Guardian. Mohammad Mohsenifar är en fotojournalist baserad i Teheran, Iran.
Vardag. I den här serien berättar de korta historier om vanliga iranier, och om platser och traditioner som definierar landet. Samtidigt som kriget i Iran har dominerat rubrikerna, lyfter de fram andra sidor. Mitt i död och förödelse finns också kultur och arkitektur, mat och gästvänlighet.
Döda. I det oprovocerade USA-israeliska kriget har minst 1 701 civila dödats, inklusive minst 254 barn, enligt den USA-baserade människorättsorganisationen HRANA.
Skadade. I Teheran har över 8 600 människor skadats, varav 87 procent civila, enligt räddningstjänsten. I hela landet har 45 000 människor skadats, enligt iranska Röda Halvmånen, varav minst 1 767 barn, enligt Unicef.
Fördrivna. Minst 3,2 miljoner människor har fördrivits inom landet, enligt FN:s flyktingorgan UNHCR.
Sjukhus och skolor. Över 2,2 miljoner barn har fått sin tillgång till hälso- och sjukvård avbruten då 442 vårdinrättningar har skadats, enligt hälsoministeriet och iranska Röda Halvmånen. Dessutom har över 760 skolor påverkats, enligt utbildningsministeriet och Unicef.
Infrastruktur. Mer än 115 000 civila byggnader och enheter har skadats eller förstörts, enligt iranska Röda Halvmånen och FN:s humanitära organ OCHA.
Världsarv. UNESCO har bekräftat direkta skador på världsarven Golestanpalatset i Teheran och Chehel Sotoun i Isfahan. Över 120 historiska platser har skadats.
