Celene Olsen har redan tvingats flytta en gång av oro för luftföroreningarna. Hon bodde tidigare i Salt Lake City, nära Stora Saltsjön i den amerikanska delstaten Utah. Nu bor hon i ett mindre samhälle i samma delstat.
– Varje år blev min hälsa allt sämre och vi valde att flytta av rädsla för vad luften skulle innebära för mitt nyfödda barns hälsa, säger hon.
Nu är hon rädd för att behöva bryta upp igen, den här gången på grund av de datacenter som planeras i Utah. Ett av projekten, Stratos, är avsett för AI-beräkningar, molntjänster och militära syften. I en delstat som brottas med torka väcker projektets stora behov av el och vatten oro för ytterligare påfrestningar på miljön.
Vattenbristen har redan förändrat landskapet. Ändå finns skönheten kvar. Ett moln av sjöfåglar lyfter från Stora Saltsjön och flyger över betesmarkerna, påfallande lik vildmark, som breder ut sig mil efter mil. Bland gräset och de torra buskarna strövar kor och får med sina kalvar och lamm på ett sätt som sällan skådas i dag. Fria att gå var de vill när de vill.
Men det är något som skaver. Numera är Stora Saltsjöns stränder så breda att de övergår i sjöbotten. Vatten som annars skulle ha nått sjön har länge letts bort till jordbruk, industri och hushåll.
Samtidigt har långvarig torka, som förvärrats av klimatförändringarna, bidragit till att sjön krympt. År 2022 nådde den sin lägsta uppmätta nivå. Då hade sjön förlorat 60 procent av sin yta och 73 procent av sitt vatten.
Bli prenumerant för att följa Gad World. Du kan bli det helt gratis.
Sjöbotten blottlades för den heta solen. Dyn blev till damm. I dammet finns tungmetaller, bland annat bly och koppar. På blåsiga dagar för vinden in dammet över bebyggda områden. De minsta partiklarna är små nog att tränga ner i lungorna.
På sociala medier driver Celene Olsen ett uppror mot etableringen av datacenter i Utah. Och många tycker som hon. Alla från bönder till naturvårdare till vanliga familjer har slutit upp och protesterat.
“Man kan inte dricka data”
Bakom Stratos står affärsmannen Kevin O’Leary, känd från idépitcharprogrammet Shark Tank. Projektområdet omfattade ursprungligen omkring 160 kvadratkilometer.
Under våren godkändes överenskommelser om projektområdet. Den 23 maj protesterade hundratals personer med skyltar där det stod “Man kan inte dricka data” och “Människor över vinster”.
Efter protesterna meddelade O’Leary den 4 juni att området skulle halveras – men fortfarande vara större än Manhattan.
För att möta projektets stora elbehov planeras egna kraftverk som eldas med naturgas, ett fossilt bränsle. Enligt miljöorganisationen Utah Clean Energys beräkningar skulle den gaseldade elproduktionen medföra stora utsläpp av koldioxid och kväveoxider och kräva stora mängder vatten.
Kväveoxiderna förorenar luften. Koldioxiden driver på den globala uppvärmningen, som redan har förvärrat torkan i regionen. Utbyggnaden skulle därmed bidra till att förstärka ett av de problem som, tillsammans med de stora vattenuttagen, har fått sjön att krympa.
Celene Olsen menar att Utah behandlas som en offerzon för techjättarnas snabba expansion.
– Det värsta är att denna utveckling påskyndas av statliga tjänstemän bakom stängda dörrar utan någon offentlig transparens.
I dag är informationskriget i full gång och Kevin O’Leary har i sin tur i Fox News anklagat demonstranterna för att bussas in från andra delstater. Han har också utpekat lokala organisationer som ombud för det kinesiska kommunistpartiet – anklagelser som de avvisar.
Elbehovet kommer fördubblas till år 2030
Samtidigt växer efterfrågan på nya datacenter. Det beror främst på användningen av AI, både av företag och industrier, men också på sådana som du och jag som mer eller mindre ofta finner det behändigt att ställa en fråga till valfri AI-chatbot.
Frågan tar några sekunder att skriva. Men infrastrukturen bakom svaret tar allt större delar av världen i anspråk och ökar också utsläppen som driver klimatkrisen.
Jonas Gustafsson, expert på datacenterinfrastruktur på forskningsinstitutet Research Institutes of Sweden, RISE, pekar på vad de digitala tjänsterna kräver.
– Digitalisering är fint att prata om, men alla dessa tjänster ska köras någonstans och det görs i datacenter.
AI-modellerna kräver el både när de tränas och när de används.
Journalistik kostar. Swisha valfri summa till 123 515 98 35 för att stötta oss.
Det internationella energiorganet IEA uppskattade 2024 att en sökning på ChatGPT krävde tio gånger så mycket el som en sökning på Google. Men energibehovet skiljer sig kraftigt mellan olika slags AI-uppgifter. I en uppdaterad rapport från 2026 skriver IEA att energibehovet för enkla AI-frågor har minskat, samtidigt som nya modeller som klarar krävande uppgifter använder betydligt mer el.
Enligt IEA:s prognos från 2025 beräknas datacentrens globala elförbrukning mer än fördubblas mellan 2024 och 2030 och då motsvara ungefär hela Japans årliga elanvändning.
Hur stor klimatpåverkan från driften blir beror framför allt på var elen kommer ifrån. I Sverige kommer elen huvudsakligen från vattenkraft, kärnkraft och vindkraft, vilket ger låga utsläpp från elproduktionen. I USA drivs datacentren däremot till stor del med naturgas och kol, vilket ger höga utsläpp av växthusgaser.
Värmen måste ta vägen någonstans
Förutom klimatpåverkan tillkommer lokal och global miljöpåverkan. Eftersom datacenter konsumerar energi avger de värme som måste föras bort för att tekniken inte ska överhettas. Hur mycket vatten som behövs för kylningen beror på vilket system som används.
I anläggningar med kyltorn avdunstar vatten som därmed måste ersättas. Andra anläggningar använder sjö- eller havsvatten som återförs till naturen. Men då har vattnet tagit upp värme från servrarna och släpps ut varmt, som vid Googles datacenter i Hamina vid Finska viken.
För Chris Davidson väcker datacentrens kylning frågor. Han är en av de drivande rösterna i gräsrotsrörelsen mot två planerade datacenter i trakten kring Ashland i delstaten Kentucky.
– Vad har det för påverkan på ekosystemet i vattendraget? För att inte tala om den enorma mängd spillvärme dessa center kommer att orsaka.
Värmen stannar inte inne i serverhallarna. Vid fyra datacenter i Phoenixområdet har forskare vid Arizona State University uppmätt en lokal uppvärmning av luften på läsidan utanför hallarna på i genomsnitt 0,7–0,9 grader, som mest 2,2 grader.
– Hur påverkar det boskapen? De vilda djuren? Naturen? undrar Davidson.
Kan kräva nästan hela Ringhals
Ett av projekten i Kentucky är Muskie, som bolaget TeraWulf planerar utanför Ashland. Just den anläggningen ska enligt bolaget använda ett slutet kylsystem där värmen förs bort med ett fläktsystem.
Anläggningen planeras för en elkapacitet på över en gigawatt. Företaget har också beskrivit en möjlig utbyggnad till två gigawatt. Vid full belastning skulle datacentret då behöva nästan hela den effekt som Ringhals båda kärnkraftsreaktorer tillsammans kan leverera.
Vill du läsa mer från Gad World? Prenumerera så missar du inget.
Datacentret lockar med drygt 3 000 tillfälliga byggjobb, vilket är välkommet sedan ett stålverk stängde 2019 och hundratals arbetstillfällen försvann.
Davidson är inte emot arbete, men han oroar sig för att kostnaderna för utbyggnaden ska hamna hos invånarna.
– Jag är emot att vi, lokalbefolkningen, är de sista som får veta vad som händer. Jag är emot att dessa datacenter smyger igenom sekretessavtal utan offentlig insyn. Sedan är det vi som får de astronomiskt höga vatten- och elräkningarna.
Ansluts till elnätet
Lokala företrädare har undertecknat sekretessavtal med projektutvecklaren. Vid ett offentligt möte riktade invånare skarp kritik mot bristen på insyn.
Muskie ska anslutas till det befintliga elnätet. Davidson kräver garantier för att kostnaderna inte hamnar hos lokalbefolkningen.
– Vi vill ha skriftligt att datacentren ska betala hundra procent av sin egen el- och vatteninfrastruktur och att inga kostnader flyttas över på elnätets kunder.
På sociala medier har han uppmanat andra att visa sitt motstånd genom att protestera i rådhuset, domstolen, i media och på sociala medier.
Vill du hjälpa oss göra nästa reportage? Swisha valfri summa till 123 515 98 35.
I februari 2026 beslutade politikerna i Ashland att pausa nya datacenteransökningar i sex månader medan de undersökte konsekvenserna. Beslutet gällde inom stadsgränsen. Muskie planeras utanför den.
Davidson kräver fler svar.
– Det handlar om att skydda framtiden och se till att detta område förblir hållbart för kommande generationer. Vi vill ha tillväxt, vi vill ha jobb, men vi vill veta till vilket pris. Både miljömässigt och ekonomiskt.
Koloniserar rymden
För att komma undan bristen på mark, el och vatten skådar techbolagen nu ut i rymden. Planerna handlar om att låta satelliter utföra tunga AI-beräkningar med hjälp av solenergi. I rätt omloppsbanor finns tillgång till solljus nästan dygnet runt, enligt European Space Policy Institute, ESPI.
En av aktörerna är Elon Musks – såklart – rymdfartsföretag SpaceX. Bolaget har ansökt om att få placera upp till en miljon satelliter i omloppsbana för databehandling.
Även Kina satsar på beräkningar i rymden. I maj 2025 sköts de första tolv satelliterna upp i ett projekt som enligt ESPI planeras omfatta 2 800 satelliter.
Men även solen har sina fläckar. Att skjuta upp tunga servrar kräver enorma mängder raketbränsle. Fotogendrivna raketer släpper ut sot direkt i stratosfären, där partiklarna absorberar solljus och värmer luften.
Bryter ner ozonskiktet
En storskalig utbyggnad riskerar också att spä på det växande problemet med rymdskrot. Uttjänta satelliter och lösa fragment färdas i så höga hastigheter att de kan slå sönder fungerande satelliter som vi använder för kommunikation, navigation och väderprognoser. Kollisionerna skapar i sin tur mer skrot, som kan orsaka nya kollisioner.
För att satelliterna inte ska lämnas kvar som rymdskrot kan deras bana sänkas så att de kommer tillbaka in i atmosfären. När de möter luften i hög hastighet hettas de upp och fattar eld. Men när de brinner upp uppstår andra miljörisker: metaller sprids i atmosfären.
Forskare varnar för att aluminiumoxider från uttjänta satelliter kan bidra till att bryta ner ozonskiktet, som skyddar livet på jorden mot skadlig UV-strålning.
Sänks ner i haven
Kina ligger även i framkant vad gäller datacenter i havet. Utanför ön Hainan i Sydkinesiska sjön togs ett kommersiellt undervattensdatacenter i bruk 2023. Enorma behållare med servrar har sänkts ner på havsbotten där havsvattnet ska kyla utrustningen ”gratis”.
Men inte heller detta är utan konsekvenser. Värmen som förs bort från servrarna hamnar i havet. Anna Furberg, forskare vid KTH inom digitaliseringens miljöpåverkan, varnar för vilka följder det kan få.
Founding members hjälper oss att våga satsa större. Var med och bygg Gad World långsiktigt.
– När man kyler datacenter med vatten tar vattnet oundvikligen upp en del av värmen. Det kan skapa stress hos organismerna som lever där och leda till lokala döda zoner, säger hon.
Forskare har också pekat på risker under marina värmeböljor, när havsvattnet redan är ovanligt varmt, vilket kan försämra förutsättningen för kylningen. Hur stora konsekvenserna blir behöver bedömas för varje anläggning.
.jpg){kind=link}
Sjön hon inte längre vågar besöka
Hemma i Utah fortsätter Celene Olsen att protestera. Hon besöker inte längre Stora Saltsjön eftersom hon är rädd för att få i sig giftigt damm från sjöbotten som den tillbakadragande sjön har blottat.
Trots beskedet om att halvera projektområdet för Stratos är kampen långt ifrån över. Hon säger att hon kommer att fortsätta protestera tills planerna skrotas helt.
– Min största oro är vår stads långsiktiga beboelighet. Medan statliga myndighetspersoner ignorerar det offentliga motståndet utvinner teknikjättarna vårt vatten och utarmar vår mark för kortsiktig vinst.
Hon tänker tillbaka på när hon var liten. Före extremtorkan.
– Mina barndomsminnen från sjön är så starka. Jag minns skolutflykterna där vi fångade saltkräftor och hur vi lärde oss om områdets historia. Att se denna knastertorra kyrkogård till vildmark som en gång var så levande är förkrossande.
Izabella Rosengren är vetenskapsjournalist och utbildad biolog som återkommande frilansat för brittiska BBC. Hon har bevakat klimat- och miljöfrågan i decennier och skrivit böckerna Hetta – om människan i en varmare värld (2022) och 52 Hz: Världens ensammaste val (2025).