Vid frontlinjen i Mosul låg ett skadat barn. Det gick inte att rädda. Jag satte mig hos barnet och höll det i handen. Efteråt har jag fått frågan hur det kändes. Jag har svarat att det kändes bra.
Det är obegripligt att civila, inklusive barn, dödas medan de ansvariga går fria. Att detta får så lite plats i medierna, och att drabbades berättelser ifrågasätts eller förbises, gör det ännu svårare att förstå för vanliga människor. Jag går in i djupa tankar, stirrar på väggen och hinner inte förstå mina egna tankar. Jag vet inte om jag tänker eller känner något, men invänd ledsen blir jag.
Det är så svårt att föreställa sig krigets fasor om man själv inte sett det tror jag. Missförstå mig rätt; jag tror att det på ett rationellt/intellektuellt plan går att förstå men på ett känslomässigt plan tror jag det är svårt om inte omöjligt att “förstå”. Rationellt borde alla människor ställa de människor som bestämmer om krig och förödelse till svars. Igen, rationellt är det kanske inte så svårt men propaganda-apparaten (oavsett sida man står på) är enormt effektiv. Propaganda-apparaten tillsammans med militärindustrin är en formidabel motståndare för oss vanliga människor tror jag. Under tiden dör och lider människor alldeles oavsett vår förståelse just för att det är så svårt att hålla de ansvariga just ansvariga.
Oerhört starka historier, som jag inte hör någon annan stans. Tack för allt arbete ni gör, och allt engagemang. Vi kan annars låta lura oss av något slags inbillad normalitet, att saker fortsatt fungerar och är rimliga. Vi får inte sluta bli berörda av lidandet runt om oss.
Tack för att du läste och för din kommentar. Ja jag var dessutom ensam svensk korrespondent som var vid fronterna och levde i detta helvete. Dessa perspektiv vill vi på Gad World dela. Vi får aldrig blunda för verkligheten och vi ser det som vårt uppdrag att ta med läsarna in i de världar de själva inte har tillgång till.
Det är obegripligt att civila, inklusive barn, dödas medan de ansvariga går fria. Att detta får så lite plats i medierna, och att drabbades berättelser ifrågasätts eller förbises, gör det ännu svårare att förstå för vanliga människor. Jag går in i djupa tankar, stirrar på väggen och hinner inte förstå mina egna tankar. Jag vet inte om jag tänker eller känner något, men invänd ledsen blir jag.
Det är så svårt att föreställa sig krigets fasor om man själv inte sett det tror jag. Missförstå mig rätt; jag tror att det på ett rationellt/intellektuellt plan går att förstå men på ett känslomässigt plan tror jag det är svårt om inte omöjligt att “förstå”. Rationellt borde alla människor ställa de människor som bestämmer om krig och förödelse till svars. Igen, rationellt är det kanske inte så svårt men propaganda-apparaten (oavsett sida man står på) är enormt effektiv. Propaganda-apparaten tillsammans med militärindustrin är en formidabel motståndare för oss vanliga människor tror jag. Under tiden dör och lider människor alldeles oavsett vår förståelse just för att det är så svårt att hålla de ansvariga just ansvariga.
Oerhört starka historier, som jag inte hör någon annan stans. Tack för allt arbete ni gör, och allt engagemang. Vi kan annars låta lura oss av något slags inbillad normalitet, att saker fortsatt fungerar och är rimliga. Vi får inte sluta bli berörda av lidandet runt om oss.
Tack för att du läste och för din kommentar. Ja jag var dessutom ensam svensk korrespondent som var vid fronterna och levde i detta helvete. Dessa perspektiv vill vi på Gad World dela. Vi får aldrig blunda för verkligheten och vi ser det som vårt uppdrag att ta med läsarna in i de världar de själva inte har tillgång till.
Tack för att du delar. Viken fasansfull miljö för barnen. Svårt att ta in.