Kära västvärlden, du som håller på att gå under av din egen individualism. Medan moderniteten är upptagen med att bygga murar kring personligt oberoende, river Gaza alla murar för att bygga ett kollektivt hem. Vi lever det som socialpsykologen Erich Fromm kallade den mogna kärlekens konst, där omsorg och ansvar är vårt dagliga bröd.
I Gaza mäts inte hemmen i kvadratmeter, utan i antalet andetag de härbärgerar. En plats som rymmer fem personer i tider av välstånd, rymmer femtio i tider av ståndaktighet.
Våra barn ärver inte hus av oss (eftersom de är ruiner). De ärver berättelser om uthållighet och vackra minnen.
Vi är motberättelsen till en materiell värld som helgar jaget. Vi är samhället som helgar viet.
Bli prenumerant för att följa och stödja oss. Du kan bli det gratis.
I våra album finns inga ensamma människor. Våra fotografier är inte bara minnen, de är en mänsklig och själslig sköld som bevisar att kärleken, när den blir en kollektiv handling, är starkare än utplånelsemaskineriet.
Den psykiska skörheten knackade aldrig på våra dörrar i Gaza. Vi kände varken till isolering eller depression på det sätt jag upplevt i det skoningslöst individualistiska Sverige.
I Gaza sjöd själarna av liv, omfamningar och värmen från högtider som aldrig sinar.
Dagarna var fyllda av människor från gryning till dess att natten föll. Kulturen av “förbokade besök” hade aldrig förorenat våra mötens spontanitet.
Våra dörrar stod vidöppna och gästen klev in som en medlem av familjen för att dela mat, sömn och skratt.
Trygga vår journalistik: Swisha 123 515 98 35
Våra trädgårdar var mötesplatser för gemenskap och våra barn växte upp i kollektivets famn. De lärde sig livets grunder från gatornas sorl, inte från isoleringens skärmar.
Till och med våra grytor förbereddes alltid med ett överflöd av generositet i väntan på en främling eller förbipasserande.
Om kvällen förflöt utan gäster bar vi överskottet till vandrare och resenärer vid “fågelbutiken”, så att givandet aldrig upphörde.
Under hela dagen slocknade aldrig kaffets och teets glöd i våra äldres sammankomster, där de skrattade och berättade historier till ljudet av tärningsspel i gränderna.
I Gaza bodde vi inte i hus. Vi bodde i ett enda hjärta som vägrade tystna.
I västvärlden ökar isoleringen trots teknologin, men i Gaza växer sammanhållningen sig starkare trots döden. Krigen mot oss möter sammanflätade kroppar. Kollektivet är vårt hemliga vapen.
Under folkmordet har ockupationen därför försökt få hela släkter att försvinna.
De utplånar hela familjeträd som släkten Salem (170 personer) med ett knapptryck. Generationer av mammor, barnbarn och farföräldrar försvinner under ruinerna i Sheikh Radwan och Khan Younis.
Dataanalytikern och forskaren Nur Naims har studerat dödstalen. Av 6 020 familjer har endast en eller två personer överlevt.
2 730 familjer har raderats ur folkbokföringen.
Ingen av dem finns kvar.
Fakta: Vykort från Gaza
Khulud Shaban är en palestinsk journalist, född i Gaza 1980, som skriver från exil.
Denna serie personliga berättelser handlar om hur människorna en gång levde här – om vardagen och platserna som bar deras liv. Kulturen, maten, skratten och allt de älskade. Ett samhälle som tvingats lida och dö. Överlevare som minns det som var med kärlek och smärta.
Död. Den Hamasledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 dödade 1 195 människor, varav 815 civila och 36 barn, enligt AFP. Sedan dess har Israel dödat över 72 587 människor i Gaza och skadat över 172 381, enligt Gazas hälsomyndigheter.
Barn. Över 64 000 barn har dödats eller skadats, över 56 000 har förlorat en eller båda sina föräldrar, och mellan 3 000 och 4 000 har genomgått en eller flera amputationer, enligt Unicef.
Fördrivna. Omkring 90 procent av Gazas befolkning har tvingats fly, många av dem upprepade gånger, enligt FN.
Infrastruktur. Stora delar av Gazas bostäder, sjukhus, skolor, kultur, odlingar, historiska och religiösa platser har skadats eller förstörts, enligt FN.
Tack Khulud.
Intressant text att reflektera kring ...