Gad World

Gad World

Kultur

Hur många dödade barn är tillräckligt för fotbollsvärlden?

Jag vill kunna säga att jag gjorde så gott jag kunde. När fotbollen tiger om Gaza tänker jag inte göra det – även om det kostar mig min plats i den värld som format mitt liv.

Hedvig Lindahl's avatar
Hedvig Lindahl
Sep 16, 2026
∙ Paid
Jag visste redan vad som händer när jag står upp för något i fotbollsvärlden. Foto: Saeed M.M.T Jaaras/Anadolu och Stephen Flynn/Sipa via AP

Havet ligger bara några hundra meter bort. Solen glittrar i vågorna när jag går över de marmorklädda golven i villan på Cypern. Mina kollegor har satt sig till frukost och pratar om livet i största allmänhet. Jag kan inte släppa det jag just har läst.

– Fattar ni, de har dödat flera tusen personer, hur många barn som helst.

Mina kollegor blir tysta och lyssnar.

Det är slutet av oktober 2023. Jag är på Cypern för att spela in Superstars, Kanal 5-programmet där gamla sportprofiler tävlar mot varandra i olika utmaningar. Jessica Almenäs peppar oss att hitta tillbaka till gamla takter. Jag kämpar på och känner mig glad över att få vara med i det här gänget.

Men varje morgon före inspelningen kollar jag nyheterna från Gaza. Bombningarna har pågått i tre veckor.

Palestinska barn som har skadats i Israels attacker har kommit till al-Shifa-sjukhuset i Gaza i oktober 2023. Foto: Samar Abu Elouf/NYT

Jag ser bilder av dödade barn. Israels försvarsminister Yoav Gallant pratar om att stänga av vatten och el, stoppa maten och jaga rätt på alla. Benjamin Netanyahu beskriver palestinierna som amalek, det bibliska folkslaget som enligt berättelsen skulle utrotas i grunden: män, kvinnor, barn, till och med djur.

Jag lägger ifrån mig telefonen och tittar ut genom det stora fönstret. Dörren till balkongen står på glänt och havsbrisen fladdrar i de vita gardinerna.

Kontrasten är nästan outhärdlig.

Vi bor i en lyxvilla precis vid kusten. Vi har en pool på tomten och kan gå ner och bada några hundra meter bort.

Morgnarna och kvällarna är ljuvliga. Solen fångar ständigt vår blick när dag övergår i natt och tvärtom.

På andra sidan samma hav är människor instängda. Jag kan gå ner och simma när jag vill. De kan skjutas om de går ner i vattnet.

I det här paradiset tillbringade jag den första tiden av folkmordet. Foto: Hedvig Lindahl

Närheten till Gaza spelar säkert in. En dag medan jag väntar på nästa aktivitet hör jag ännu ett flygplan. Ett militärplan glider in mot närmaste flygplats. Under veckorna vi är där upplever jag att den militära närvaron i luften ökar.

Några gånger försöker jag desperat prata med de andra om det jag läser. Om min känsla för det lidande folket innanför murarna.

Men det passar inte riktigt in i den fantastiska inramningen. Vi spelar ju in ett feelgood-program.

Jag behöver göra något, tänker jag. Människorna i Gaza kan inte fly och bomberna regnar ner från himlen.

De palestinska systrarna tittar ut genom fönstret i Gaza. De ser något helt annat än jag. Foto: Samar Abu Elouf/NYT

Att stå upp mot våld

Jag hade redan erfarenhet av vad som händer när man säger ifrån i fotbollsvärlden.

User's avatar

Continue reading this post for free, courtesy of Gad World.

Or purchase a paid subscription.
© 2026 Gad World · Privacy ∙ Terms ∙ Collection notice
Start your SubstackGet the app
Substack is the home for great culture