Den 27 mars 2025 gick journalisten Joakim Medin fram till passkontrollen på flygplatsen i Istanbul. Det hade han gjort många gånger förr. Nu hade han planerat en kort vistelse i Turkiet. Han skulle bara vara där ett par dagar för att bevaka de regeringskritiska demonstrationerna som hade brutit ut. Sedan skulle han vidare till Israel för nästa uppdrag för tidningen Dagens ETC.
Men något gick fel. Passkontrollanten kallade på en kollega och Medin fördes till ett avskilt rum för att förhöras. Kort därefter sattes han i fängelse.
Efter att i många år ha bevakat den turkiska regeringens repression hade han själv blivit föremål för den. Hur hade han hamnat där?
Spåren ledde tillbaka till Stockholm den 11 januari 2023.
Det var den dagen, mitt under Nato-förhandlingarna med Turkiet, som en grupp aktivister från den prokurdiska gruppen Rojavakommittéerna hängde en docka upp och ner i en lyktstolpe vid Stockholms stadshus.
De hade utsmyckat dockan så gott de kunde för att likna den turkiska presidenten Recep Tayyip Erdoğan. Mustasch, kort hår och kostym.
Händelsen fick rubriker över hela världen.
I Sverige såg en polis på Kungsholmen bilderna på Erdoğandockan och gjorde en förtalsanmälan. I praktiken väcktes frågan om det kunde vara brottsligt att smäda en utländsk diktator.
Den turkiska polisen agerade nästan lika snabbt och landets justitiedepartement skickade en begäran till Sverige om rättslig hjälp.
Därmed började Erdoğandockan leva två parallella rättsliga liv – ett i Sverige och ett i Turkiet. I dag går det att se hur de båda processerna korsade varandra när Sverige skyndsamt ville med i Nato.
Joakim Medin deltog inte i aktionen. Ändå nådde den till slut honom vid passkontrollen i Istanbul.
Vad visste svenska myndigheter?
När Medin greps i Turkiet uppstod frågan om det hade kunnat förhindras. Uppgifter pekar nämligen på att svenska myndigheter sedan 2023 kände till att flera svenska medborgare ingick i en turkisk förundersökning.
Bli prenumerant för att följa och stödja oss. Du kan bli det gratis.
Delar av förundersökningen hade skickats till Sverige i samband med Turkiets begäran om rättslig hjälp. Anklagelser mot namngivna aktivister hade också publicerats i turkiska medier.
Hur mycket visste myndigheterna om att just Medin var eftersökt? Och vad händer när svenska myndigheter känner till att svenska medborgare misstänks för brott av en diktatur – utan att personerna själva vet om det?
För att förstå spelet bakom måste vi gå tillbaka till dagen efter dockaktionen.
Förtalsanmälan av Erdoğandockan
I den svenska polisens anmälan den 12 januari 2023 står det att upphängningen av dockan i kombination med att aktivisterna “lagt ut en film med tillhörande text på Twitter där man utmålar Erdoğan som en faschist”, låg till grund för misstanken om brott.
I texten stod det: “Historien visar hur diktatorer ofta slutar, så för allas skull Erdoğan: – Ta nu chansen och avgå, så du slipper hamna uppochner på Taksim-torget!”
Taksim är det stora torget i centrala Istanbul. I filmen jämförs Erdoğan med Italiens fascistledare Mussolini till tonerna av kampsången Bella Ciao. Aktivisterna uppmanar Erdoğan att avgå och påminner om Mussolinis öde: han dödades av partisaner och hängdes upp i fötterna på ett torg i Milano till allmän beskådan.
Aktivistgruppen Rojavakommittéerna bildades 2014 i solidaritet med Syriens kurder under Islamiska statens attacker mot dem. De har länge kritiserat Turkiets bombningar av kurdiska områden i Syrien och varit emot en svensk Nato-anslutning för att de inte vill ha “en allians med fascister”.
🎬 Se filmen här:
Att svensk polis själv gjorde en förtalsanmälan stack ut. Vanligtvis drivs förtalsärenden av den person som anser sig förtalad, i det här fallet skulle det varit diktatorn själv, genom det som kallas enskilt åtal. Här ville polisen i stället få prövat om ärendet kunde falla under allmänt åtal och därmed drivas av en åklagare.
Advokaten Linus Gardell, som länge har arbetat med frågor som berör demonstrationsfriheten, är kritisk mot polisens agerande.
– Det här är inte förtal och vår yttrandefrihet, som är grundlagsskyddad, är bred och omfattar politisk satir. Jag är oförstående till polisens agerande i det här fallet. Det är grundläggande kunskap, säger han.
Polisens bedömning fick inget stöd av åklagaren. Kammaråklagare Lucas Ericsson ansåg inte att smädelsen mot Erdoğan kunde utgöra förtal. Redan dagen därpå meddelade han att han inte skulle inleda någon förundersökning i fallet.
Där hade ärendet kunnat ta slut. Men det gjorde det inte.
Varför blev just Erdoğan ett polisärende?
Gad World har frågat Stockholmspolisen om den i regel anmäler aktivisters smädelser av utländska diktatorer och om det finns andra exempel på att så har skett.
Polisens presstjänst svarar att de “ska förhålla sig objektiva och bedömer om brott kan misstänkas eller inte”.
Trygga vår journalistik: Swish 123 515 98 35
– Normalt faller inte förtal under allmänt åtal men det finns undantag som exempelvis har med spridning och andra omständigheter att göra. I det ärende som du hänvisar till kunde inte polisen omedelbart avgöra om ärendet var ett sådant undantag eller inte och den mest rättssäkra metoden vi har att pröva detta är att upprätta en anmälan.
Men Erdoğan är knappast den enda utländska ledare som utsätts för grov politisk satir i Sverige. Så varför blev just detta ett polisärende? Vid demonstrationer det senaste året har det exempelvis förekommit liknande nidbilder av Khamenei och Netanyahu.
Mikael Ruotsi, forskare i konstitutionell rätt och yttrandefrihetslagstiftning vid Uppsala universitet, har förståelse för att polisen ville få saken prövad, men ser samtidigt inte att anmälan skulle leda någonstans.
– När det gäller förtal mot statsöverhuvuden, kan det falla under allmänt åtal, men det bygger på att statsöverhuvudet befinner sig i Sverige när det sker. Det bör finnas en bred marginal när man talar om den typen av kritik mot en politisk figur, säger han.
Enligt Ruotsi var det också en händelse som man kunde förutsätta skulle väcka uppmärksamhet. I Sverige, men inte minst från Turkiet.
Efter åklagarens nej sökte polisen en väg vidare
Erdoğandockan var inte ett förtalsbrott som staten skulle driva. Men den svenska polisens intresse för saken fortsatte.
Journalisten Frida Sundkvist har tidigare berättat för tidningen Journalisten att kammaråklagare Ericsson kort därefter kontaktades av polisen.
Mejlet sekretessbelades först med hänvisning till att ett utlämnande kunde skada Sveriges relation till en annan stat. Efter att Sundkvist, som också skriver för Gad World, överklagade beslutet. Efter överklagandet gjordes en annan bedömning: mejlet innehöll inga uppgifter som behövde hållas hemliga för att skydda Sveriges relation till en annan stat.
Av mejlet framgår det att polisens samordnare för ambassadsäkerhet ville veta vad som krävdes för att den turkiska ambassaden skulle kunna driva frågan vidare på egen hand. En av samordnarens uppgifter är att hantera polisiära ärenden kopplade till utländska ambassader i Sverige och att vara tillgänglig om de vill anmäla misstänkta brott.
Samordnaren ville känna till förutsättningarna innan den turkiska ambassaden hörde av sig. Till Gad World uppger samordnaren att han inte vet om den turkiska ambassaden sedan drev ärendet vidare. Det finns inte heller något som tyder på att den turkiska ambassaden själv gick vidare med förtalsärendet i Sverige.
För Linus Gardell är polisens hantering av Erdoğanärendet en del av en större förändring:
– Jag ser en stark och oroande trend på flera fronter. Inte bara nya lagar som inskränker demonstrations- och yttrandefriheten utan också en ändrad polispraktik under och inför demonstrationer. Det har dessutom varit flera polisanmälningar – från poliser – rörande situationer som enligt min mening uppenbart inte utgjort brott.
Samtidigt hade dockaktionen redan blivit ett betydligt större rättsärende i Turkiet.
Mitt under Nato-förhandlingarna
Det går inte att slå fast att Nato-förhandlingarna påverkade polisens agerande. Men tidpunkten gör frågan omöjlig att bortse från.
När dockan hängdes upp befann sig Sverige i ett känsligt läge. Den svenska Tidöregeringen hade tillträtt ett par månader tidigare med löftet till väljarna att lösa den turkiska blockeringen av Sveriges Natoansökan. Regeringen prioriterade att få Erdoğans godkännande så snabbt som möjligt.
Redan månaden före dockaktionen varnade en framstående svensk Turkietexpert utrikesdepartementet för vad brådskan kunde leda till:
Fakta: Den turkiska knuten
Under Nato-förhandlingarna anklagade Turkiet Sverige för att skydda personer med kopplingar till PKK och Gülenrörelsen, FETÖ. Ankara krävde utlämningar och kritiserade de svenska kontakterna med de syrisk-kurdiska grupperna PYD och YPG.
Den 28 juni 2022 ingick Sverige, Finland och Turkiet en överenskommelse i Madrid. Sverige och Finland lovade bland annat att stärka kampen mot terrorism, upphöra med stöd till de grupper Turkiet pekat ut samt att behandla turkiska utlämningsärenden skyndsamt.
Avtalet innehöll däremot inget löfte om att vissa personer skulle utlämnas. Sådana beslut fattas enligt nationell lag.
“Det borde bli en jätteknepig process i riksdagen nu, med alla varningsord rörande Recep Tayyip Erdoğan i valfrenesi och med risk att vi beslutar saker nu som vi får ångra sedan, men måste stå för”, skrev experten i ett mejl till tjänstemän på UD.
Erdoğan ansåg att Sverige gick för långt i att skydda turk-kurdiska journalister och aktivister. Turkiet såg Nato-förhandlingarna som ett verktyg för att pressa Sverige och Finland, men också för att förändra Natos syn på kurdfrågan. Det hade länge förargat Turkiet att USA, tillsammans med länder som Sverige, stödde de kurdiska styrkorna i nordöstra Syrien.
Den turkiska kravbilden blev särskilt tydlig när Turkiet tog fram en lista på 30 turkiska journalister och aktivister i Sverige som landet krävde utlämnade. Den växte sedan till 70 och enligt vissa uppgifter till över 100. Det höga tonläget påverkades också av valrörelsen i Turkiet våren 2023, vilket experten också hade varnat UD för.
Det var mitt i det här tumultet som aktivisterna från Rojavakommittéerna lade upp bilder från dockaktionen på Twitter.
Reaktionen från Turkiet var kraftig. Den svenska ambassadören i Ankara kallades upp och den turkiska regeringen kallade aktionen för “terroristpropaganda”. I Turkiet upprättades en förundersökning – den som Joakim Medin två år senare skulle gripas inom ramen för.
🎬 Se video från Medins rättegång i Ankara:
Turkiet drog också tillbaka en inbjudan till riksdagens talman Andreas Norlén, som skulle ha rest dit för att diskutera hur Nato-förhandlingarna kunde föras vidare.
Statsminister Ulf Kristersson kommenterade händelsen i SVT:
– Jag förstår Turkiets ilska – vi hade visat exakt samma ilska om det hade hänt i ett annat land, riktat mot en svensk ledande politiker.
Uttalandet visar det politiska klimat som omgav dockaktionen. Kristersson markerade offentligt förståelse för en diktators reaktion på svensk yttrandefrihet.
50 dagar i fängelse
I Sverige tog den rättsliga processen kring dockaktionen snabbt slut. I Turkiet gjorde den inte det.
Joakim Medin släpptes den 16 maj 2025 ur turkiskt fängelse, men den turkiska rättsprocessen mot honom fortsatte. Turkiet hade begärt rättslig hjälp för att driva processen vidare i Sverige – något regeringen avslog.
Men Medin är inte den enda svensken som är utsatt. Ytterligare 14 svenska medborgare omfattas av den turkiska förundersökningen. I Joakim Medins och hustrun Sofie Axelssons bok Fängslad av Erdogan (2026) framkommer en beskrivning av personerna.
Hälften av dem är aktivister i Rojavakommittéerna, två andra är journalister och ett par är kända vänsteraktivister. Endast en i boken, förutom Medin, är nämnd vid namn, Shiyar Ali i Gävle. Han är representant för det syriskkurdiska partiet PYD.
Bli prenumerant för att följa och stödja oss. Du kan bli det gratis.
Informationen om Shiyar Ali, som Turkiet länge betraktat som en terrorist, är väsentlig. Den 11 maj 2025, bara dagar före Medins frigivning, greps han och en svensk toppdiplomat av Säpo. Ali misstänktes ha fått ett hemligt mejl om Sveriges Natoförhandlingar från diplomaten. Det mejlet skulle i sin tur ha kommit från Turkietkännaren Michael Sahlin.
Men Sahlin pensionerades från UD redan 2010 och säger att han inte har hanterat hemliga uppgifter sedan dess. När Ekot frågar honom vad det är för mejl svarar han att han själv inte vet vad det rör sig om.
Andra mejl som Sahlin skickat till UD från perioden, som Gad World begärt ut, innehåller allt från kommentarer på den politiska utvecklingen till informella diskussioner om när Svenska Nyheter gjorde ett satirprogram om Erdoğan i SVT.
Året före hade Shiyar Ali friats från penningtvättsbrott efter att ha försökt föra över tre miljoner kronor till nordöstra Syrien för humanitär verksamhet. Diplomaten, tidigare Sveriges länk till kurderna i Syrien, vittnade om svårigheter med kontanthantering i området. Turkiska statsmedier har antytt att vittnesmålet bidrog till den friande domen.
I maj 2026 avskrevs misstankarna mot Ali. Diplomaten har däremot åtalats för att ha förvarat äldre tjänstedokument i sin bostad. Det påstått läckta mejlet ingår inte i åtalet.
Gripandena av Ali och diplomaten har kopplats till Medins fall. Enligt uppgifter till Blankspot ingick de i en kohandel mellan ländernas underrättelsetjänster för att få Medin frigiven. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard och en kammaråklagare har förnekat detta.
Fakta: Sverige ändrar sin kurdpolitik
Före Natoansökan hade Sverige nära kontakter med det kurdiskledda självstyret i nordöstra Syrien, kallat Rojava. PYD var ett politiskt parti i området, medan YPG var en del av den USA-stödda alliansen SDF. Styrkor som spelade en avgörande roll i kampen mot Islamiska staten.
År 2019 sade utrikesminister Ann Linde att Sverige för alltid skulle vara tacksamt för kurdernas insatser mot IS. I november 2021 meddelade Socialdemokraterna, efter en överenskommelse med riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, att partiet skulle fördjupa samarbetet med PYD.
Sju månader senare lovade Sverige i Madridöverenskommelsen med Turkiet att inte stödja PYD eller YPG. Till skillnad från PKK var de inte terrorlistade av EU.
Men också själva den turkiska förundersökningen är svår att få ihop. Det finns påtagliga luckor i Turkiets anklagelser mot svenskarna. Medin var inte ens i Sverige när dockan hängdes upp. I stället är det bilder på dockan som publicerats i hans artiklar om aktionen i Dagens ETC som finns med som underlag mot honom.
Det som i Sverige stannade vid en nedlagd förtalsanmälan hade alltså i Turkiet vuxit till en förundersökning mot minst 15 personer i Sverige. För Medin fick den allvarliga konsekvenser: material från hans journalistiska arbete användes mot honom och han satt mer än 50 dagar i fängelse.
Vem valde Sverige att skydda?
Av den turkiska förundersökningen framgår att turkiska myndigheter uppger att material om misstankarna, bland annat bilder och annan bevisning, hade förmedlats till svenska myndigheter redan 2023.
Därmed uppstår nästa fråga: Om svenska myndigheter kände till att svenska medborgare, varav tre journalister, var eftersökta av en diktatur, borde de ha fått veta det?
Om Joakim Medin hade vetat att Turkiet ville gripa honom hade han sannolikt inte rest dit – och därmed inte heller hamnat i fängelse för sin journalistik.
När justitieminister Gunnar Strömmer fick frågan sade han att det inte finns någon skyldighet att informera svenskar att de är efterlysta av andra stater. Om sådan information ska lämnas är det enligt honom en fråga för Säpo eller polisen, inte Justitiedepartementet.
Men advokaten Linus Gardell gör en annan bedömning.
– Sverige har en grundläggande skyldighet att skydda sina medborgare mot hot, våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Självklart måste man få reda på om man är hotad från auktoritära stater. Information och skydd.
Trygga vår journalistik: Swish 123 515 98 35
De två ländernas juridiska processer kring Erdoğandockan gick helt olika vägar. Men den turkiska processen stannade inte i Turkiet. Den omfattade människor i Sverige – och fick till slut mycket konkreta konsekvenser för en av dem.
Det var möjligen inte vad Sveriges statsminister såg framför sig när han uttryckte förståelse för att en diktator varit föremål för smädelse av svenska aktivister, något som är skyddat av svensk yttrandefrihet. Frågan är vilket skydd svenska medborgare som hamnar i en liknande situation i framtiden kan förvänta sig.
Rasmus Canbäck är redaktör på Gad World.
Fruktansvärt
Tror tyvärr att vi kommer att få se liknande fall framöver.