Föreställ dig att du befinner dig i ditt hem. Den plats som definierar dig mer än något annat. Det är din trygghet och ditt skydd mot en osäker omvärld. Sedan tittar du ut genom fönstret. Plötsligt ser du hur en stor våg tornar upp sig vid horisonten.
Du inser att en enorm vattenmassa är på väg rakt mot dig och drar snabbt slutsatsen att vågen kommer att skölja bort allt. När den når ditt hem kommer du att drunkna.
Blir du rädd? Skräckslagen? Vad känner du inför vågen som hotar?
Jag skriver den här texten – för att använda mediernas eget språk – i kölvattnet av rapporteringen kring händelserna vid Ceuta i Nordafrika i slutet av juli och början av augusti 2026.
I samtliga stora dagstidningar liksom i public service har ”migrantvåg”, ”migrationsvåg” och ”migrationsström” varit de dominerande begreppen för att beskriva händelserna vid gränsen mellan den spanska exklaven Ceuta och Marocko.
SVT:s samlingstagg för sina artiklar och inslag om situationen är “Migrationsströmmar till Ceuta”. I deras rapportering används också begreppet “migrantvåg”. Även Dagens Nyheter använder ordet strömmar. Sveriges Radio väljer i stället stormen och beskriver det som att en sådan har dragit in över den spanska gränsen det senaste dygnet.
I ett inslag från P3 den 10 augusti pratar nyhetsankaret om “anstormningen” av migranter. Det sägs i en kontext där Jimmie Åkesson (SD) drygt en vecka tidigare, den 31 juli, hävdat att det rör sig om en “invasion”.
Tack för att du läser. Glöm inte att prenumerera för att följa och stödja oss. Du kan göra det helt gratis.
De här begreppen är metaforer, det vill säga bilder för att beskriva någonting. Att medier använder metaforer är ingenting nytt. Det som sticker ut är vilka metaforer som används. Just föreställningar om migranter som vågor, strömmar och anstormningar har länge varit frekventa i högerextrema miljöer.
Sett ur ett människorättsperspektiv är denna användning djupt problematisk.
När utseendet blir ett ”avvikande beteende”
Som jurist i mänskliga rättigheter möter jag dagligen konsekvenserna av ett avhumaniserande språk och en rasistisk diskurs. Jag får på nära håll ta del av berättelser från människor, både barn och vuxna, som trakasseras på grund av sin etnicitet, diskrimineras för att de är muslimer eller särbehandlas av polis och myndigheter på grund av sitt ”utländska” utseende.
Dagens Nyheters fotojournalist Alexander Mahmoud, eller Saša som han kallas, beskrev tidigare i augusti hur det kan gå till och hur det drabbar honom. Han stoppas återkommande av polisen i sin vardag, utan någon uppenbar anledning.
När en civilpolis i en t-shirt med en dödskalle på bad honom legitimera sig medan han stod i sin egen trädgård, registrerades inte ens händelsen. Det ska göras enligt polislagen. Polisen sade att han hade ett avvikande beteende.
Metaforer och bildspråk är kraftfulla och effektiva verktyg som vi använder för att förstå och skapa vår omvärld. På så sätt är metaforer hjälpsamma: komplexa situationer och teorier blir lättare att förstå och ta till sig.
Men metaforer kan också avhumanisera människor och reproducera diskurser – sätt att se på världen och människor – som inte är förenliga med alla människors lika värde och de mänskliga fri- och rättigheterna. Samtidigt förändras de metaforer vi använder om människor över tid och under inflytande av rådande politik.
Säkra vår journalistik med valfritt belopp: Swish 123 515 98 35
En av dem som forskat om detta är Otto Santa Ana, professor emeritus i lingvistik vid University of California, UCLA. Redan i slutet av 1990-talet studerade han hur en avhumaniserande bild av ”migranten” skapades och reproduceras i amerikansk medierapportering.
Ana har kartlagt hur nationen å ena sidan framställs som ett ”hem” eller ”hus”. Nation as House kallar han det. Migranter framställs å andra sidan som djur, strömmar eller vågor, ogräs eller en armé som hotar hemmet.
En av Anas viktigaste beskrivningar handlar om de associationer som metaforer och bildspråk väcker. När nationen beskrivs som ett ”hem” följer hemmets positiva associationer med: trygghet, tillhörighet och skydd mot omvärlden.
På samma sätt förs de negativa associationerna med ”ström”, “våg” och “storm” över på migranter: farligt vatten som kan dra oss ut till havs eller en vattenmassa som riskerar att skölja över och dränka både oss och vårt hem.
Ordet “invasion” målar i stället upp bilden av en attack utifrån – av människor som inte bara korsar en gräns utan hotar vår trygghet. I den retorik där migration och islam påstås vara en del av ett civilisationskrig blir unga män angripare som tränger in i vårt hem.
Det rasistiska språkets konsekvenser
Ur ett människorättsperspektiv finns flera allvarliga problem med att använda naturfenomen eller krigsspråk som metaforer för migranter.
Det första, och allvarligaste, är avhumaniseringen. När människor i utsatthet beskrivs som en ansiktslös våg, eller med ord som antyder att de ingår i en armé, försvinner individen bakom massan.
Den typen av avhumanisering får både psykologiska och reella konsekvenser. När människor genom metaforer framställs som ett hot mot vår egen trygghet börjar vi också uppfatta dem som det och fattar beslut därefter. Det blir lättare att motivera hårda politiska beslut när människan inte längre framträder som en människa, utan som en droppe i en hotande vattenmassa.
Det andra problemet är att den här användningen av metaforer reproducerar en rasistisk diskurs.
En rasistisk diskurs – ett rasistiskt sätt att tala om och förstå människor – bidrar till att befästa rasistiska strukturer och föreställningar.
Det rasistiska språkbruket drabbar utomeuropéer och icke-vita, ofta i ekonomisk utsatthet. Jag möter det i mitt arbete, och det bekräftas av forskning. Detta behandlas bland annat återkommande hos Mångkulturellt centrum.
Det är samma slags misstänkliggörande som fotojournalisten Alexander Mahmoud beskriver när polisen menar att han uppvisar ett avvikande beteende.
Det tredje problemet handlar om tillgången till mänskliga fri- och rättigheter. De rättigheterna gäller oss alla – Bosse i Staffanstorp, River i San Diego och Youssef som har simmat från Tétouan i Marocko till Ceuta i Spanien.
Migranters tillgång till sina fri- och rättigheter är redan hårt begränsad, inte minst genom EU:s nya migrationspakt, som började tillämpas den 12 juni 2026.
Fakta: Fler barn i förvar
Syftet med EU:s migrations- och asylpakt är enligt EU att skapa snabbare och mer enhetliga asylprocesser. Personer som anländer utan tillstånd till EU:s yttre gräns ska kontrolleras och registreras i databasen Eurodac.
Vissa asylsökande får sin ansökan prövad i ett snabbförfarande vid gränsen, bland annat personer från länder vars medborgare sällan beviljas skydd. Under processen anses de juridiskt inte ha rest in i landet och ska stanna vid eller nära gränsen. Prövning och överklagande ska normalt vara klara inom tolv veckor.
Människorättsorganisationer varnar för att den nya migrationspakten kan leda till fler frihetsberövanden av barn och mer rättsosäkra asylprövningar.
Källa: EU:s ministerråd, Migrationsverket, Civil Rights Defenders
Människorättsjurister har larmat om att det nya regelverket innebär stora inskränkningar i migranters fri- och rättigheter. När medier reproducerar en avhumaniserande bild och rasistisk retorik om migranter bidrar det till ett rasistiskt samtalsklimat och en rasistisk politik.
Den politiken kan i sin tur, som vi redan har sett med migrationspakten, ta sig uttryck i rasistisk lagstiftning som ytterligare urholkar migranters tillgång till mänskliga fri- och rättigheter.
Medierna ifrågasätter människovärdet
Samtidigt som mediernas språkbruk legitimerar en hårdare politik ges andra röster mindre utrymme, eftersom medierna är en del av samma maktstruktur som den ska granska. Medieforskning har också visat att utrikesrapporteringen påverkas av den egna regeringens linje. Det kan styra vilka perspektiv som får plats och hur händelser beskrivs, vilket påverkar mediernas oberoende.
Kanske blir det särskilt tydligt under veckorna före valet den 13 september. Medier spelar en viktig roll för hur det offentliga samtalet formas. Kritisk, oberoende och objektiv nyhetsrapportering är en av demokratins kontrollfunktioner.
Mot bakgrund av det som utspelade sig i Ceuta under högsommaren hade jag därför önskat ett annat språkbruk.
Man hade till exempel kunnat tala om ”händelserna i Ceuta” eller ”den nuvarande gränssituationen i Ceuta”. Och om man vill göra en poäng av hur ordval påverkar vår syn på människor: ”Migranttragedin i Ceuta”.
Du har väl prenumererat? Du kan göra det helt gratis.
Jag vill tro att den sistnämnda benämningen hade väckt en helt annan empati för de tusentals migranter som simmade över Medelhavet än den rapportering vi nu har sett.
Vad händer med en människa när hennes människovärde ifrågasätts på det här sättet? Och vad säger det om oss som samhälle att vi tillåter det? Jag vill därför vänligen men bestämt påminna om ordets makt – och vilka konsekvenser det får för människor och för samhället i stort.
Metaforer kan avhumanisera. Men vi kan också använda språket för motsatsen: för att mänskliggöra. Mänskliggörandet är nödvändigt för att möjliggöra de mänskliga fri- och rättigheterna. För alla.
Anna Lie är jurist, specialiserad i mänskliga rättigheter. Hon är utbildad vid Lunds universitet och University of California och är verksam jurist på antidiskrimineringsbyrån Malmö mot Diskriminering. På Instagramkontot @juridikmedanna folkbildar hon i juridik och mänskliga rättigheter.
Läs också:
De sägs invadera Europa. I Ceuta dör de – utan att ens ha lämnat Afrika
Tidigt på morgonen en dag i juni, på perrongen vid tågstationen i spanska Córdoba, berättade Amin för mig att han nio månader tidigare, strax innan han fyllde 18 år, hade lämnat sin marockanska hemstad Sidi Slimane och tagit sig till Tétouan.