Jag är sju år när vår lilla Volkswagen välter på en brant bergsväg. Vi är på familjeutflykt, på väg till Ramallah och Nablus: min far, min mor och vi fyra systrar. Vi skriker inte och vi gråter inte. I stället brister vi ut i ett skratt från djupet av våra hjärtan.
Alla kliver ur, och tillsammans skjuter vi på den lilla bilen, den som liknar en sköldpadda, tills den står upprätt på vägen igen.
Sedan sätter vi oss på nytt och fortsätter vår resa mot Jaffa, Haifa och Tiberiassjön. Det var innan kuststäderna och Västbanken stängdes för oss. Innan resor blev en avlägsen dröm.
Mina bröder växer upp i ett stängt Gaza
Min familjs liv är delat mellan två epoker och två generationer, med helt olika ansikten. Vi fyra systrar föddes före den första intifadan, under den öppna tiden då landets vägar låg fria för våra fötter.
I december 1987 bröt den första intifadan ut, ett palestinskt uppror mot ockupationen av Gaza och Västbanken, som pågick fram till 1993. Demonstrationer, strejker och civil olydnad möttes av bland annat massgripanden och utegångsförbud.
Vill du läsa fler berättelser som den här? Det kostar ingenting att prenumerera.
Mina tre bröder föddes under intifadan och växte upp i ett alltmer slutet Gaza. De fick en annan barndom än vi systrar. Murar, kontrollstationer och militära vägspärrar splittrade jorden. Med tiden blev resorna och besöken beroende av komplicerade och förnedrande tillstånd.
Vi bodde i kvarteret Hayy Ayoub, platsen som formade vår identitet och en djup del av våra själar.
Under utegångsförbudet fick ingen röra sig på gatorna efter klockan sju på kvällen. Människorna drog sig in i sina hem för att gömma sig undan granater och ockupationspatruller. Gaza förvandlades till ett mörkt, övergivet fängelse.
Då gick min far ut med sin verktygsväska.
Första intifadan och Gazas rörelsefrihet
1987–1993: Den första intifadan var ett palestinskt uppror mot Israels ockupation av Gaza och Västbanken. Demonstrationer, strejker och civil olydnad möttes av bland annat massgripanden och utegångsförbud.
1991: Israel införde krav på individuella tillstånd för palestinier som ville resa in i Israel, även för resor mellan Gaza och Västbanken. Rörelsefriheten begränsades successivt.
2007: Efter Hamas maktövertagande i Gaza skärpte Israel restriktionerna genom en blockad till lands, till sjöss och i luften.
Med livet som insats
Pappa var elektroingenjör och hade ett särskilt tillstånd att röra sig under utegångsförbudet. I ett land där ockupationen har bemästrat konsten att skapa mörker gick han genom de öde gatorna och lagade trasiga elledningar. Han gav människorna ett ljus att se sina sår i.
Det var inte bara ljus han bar med sig genom mörkret. Grannar, vänner och släktingar vände sig till honom eftersom han fick röra sig ute under utegångsförbudet. Han hämtade medicin till den sjuke, skaffade mat till den behövande och skjutsade strandsatta människor i säkerhet.
Tillståndet gjorde också hans hemliga motstånd möjligt. Med livet som insats körde han jagade män som flydde från ockupationsmakten och hjälpte dem förbi de farligaste områdena. Hans djupa kännedom om staden och dess mörker blev deras skyddande sköld.
Han tjänade Gaza med allt han ägde av kraft och bar en hel stads sorger och själar på sina axlar.
Jag bar tunga säckar på ryggen
I Hayy Ayoub lärde jag mig tidigt att dela det vi hade. Som palestinsk flykting gick jag till skolan för att hämta ransoner från UNRWA, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar: mjöl, socker, ris och konserver med tonfisk, kikärtor och bönor. Jag var ett barn som bar tunga säckar på ryggen.
När kvartersstädaren såg mig skyndade han sig alltid fram för att hjälpa mig. Han bar säckarna ända till vårt hus. Som tack brukade jag öppna en säck och ge honom en del till hans familj.
Du har väl inte glömt att prenumerera? Det kostar ingenting att följa oss.
Min far och mor log med stolthet och glädje när de såg att jag delade med mig. Ända sedan barnsben hade vi fostrats till givmildhet.
När min far kom med de varor som saknades samlades kvinnorna i grannskapet. De knådade och bakade, lagade traditionella palestinska rätter tillsammans, med en och samma andedräkt.
Grannen räddade min nyfödda bror
Mitt under utegångsförbuden skapade vi barn vår egen glädje. Vi spelade joul, kula, med min far och samlade glaskulorna vi vann i en gammal plåtburk för Nidos mjölkpulver. Vi hoppade hage, lekte kurragömma, umm al-taqbaya, och andra gamla lekar som inte längre leks i dag.
Det fanns ett liv där som var oskyldigt, enkelt, mycket vackert och fyllt av kärlek.
Jag kan aldrig glömma när min bror Mohammad föddes mitt under intifadan. Våldsamma sammandrabbningar rasade precis bakom vårt hus.
Den andra dagen efter hans födelse låg min mor fortfarande utmattad i sin säng när ockupationssoldaterna kastade in tårgas på vår bakgård. Den kvävande gasen hotade att sippra in till henne och min nyfödda bror.
Då hoppade vår granne över till vår trädgård. Med sina bara händer plockade han upp den heta tårgasgranaten och kastade den långt bort.
Denna självklara vilja att skydda sin granne är den sanna själen i det Gaza vi levde i. En sådan sammanhållning har jag aldrig upplevt någon annanstans i världen.
Vi var en familj som reste upp sin bil med ett skratt och en stark vilja när den snubblade på vägen.
Founding members hjälper oss att våga satsa större. Var med och bygg Gad World långsiktigt.
Vi reser oss ur ruinerna
Den här veckan markerar tre år av folkmord i Gaza. Vi är ett folk som reser upp sin själ ur ruinerna för att fortsätta leva.
Ockupationen har stängt allt fler dörrar för oss. Men dessa detaljer, nedskrivna i vårt minne, kan aldrig beslagtas.
Vi som har upplevt ljuset, och de som växte upp i mörkret, älskar livet så mycket vi bara kan. Precis som min far och våra grannar i Hayy Ayoub kommer vi att fortsätta laga det som bombningarna under folkmordet har förstört. Vi kommer att skydda varandra, dela vårt bröd, våra ransoner och våra skratt, tills ljuset återvänder till vårt fria land.
Det är så min far har lärt oss att leva.
Vykort från Gaza
Khulud Shaban är en palestinsk journalist, född i Gaza 1980, som skriver från exil. Denna serie personliga berättelser handlar om hur människorna en gång levde här – om vardagen och platserna som bar deras liv. Kulturen, maten, skratten och allt de älskade. Ett samhälle som tvingats lida och dö. Överlevare som minns det som var med kärlek och smärta.
Död. Den Hamasledda attacken mot Israel den 7 oktober 2023 dödade 1 195 människor, varav 815 civila och 36 barn, enligt AFP. Sedan dess har Israel dödat över 72 587 människor i Gaza och skadat över 172 381, enligt Gazas hälsomyndigheter.
Barn. Över 64 000 barn har dödats eller skadats, över 56 000 har förlorat en eller båda sina föräldrar, och mellan 3 000 och 4 000 har genomgått en eller flera amputationer, enligt Unicef.
Fördrivna. Omkring 90 procent av Gazas befolkning har tvingats fly, många av dem upprepade gånger, enligt FN.
Infrastruktur. Stora delar av Gazas bostäder, sjukhus, skolor, kultur, odlingar, historiska och religiösa platser har skadats eller förstörts, enligt FN.
Trevlig och personlig berättelse om mycket glädje till sorg och elände, såsom livet i Gaza har förändrats.