När skräcken kom till byn: ”De skar ut min sons hjärta"
Al-RUSAFA, SYRIEN. Rashids son var en av över 1 900 människor som massakrerades under en helg i alawitiska samhällen. Terrorn gick dörr till dörr och rensade ut även barn, äldre och rörelsehindrade.
Det blåser upp till åskstorm i kustbergen, som om naturen har bestämt sig för att sätta fonden för den här historien. Nere i dalen, över fälten i Al-Rusafa, är vinden så isande att ingen vill vara ute. I den fattiga byn mellan Tartus, Hama och Homs bor runt 1 600 människor, övervägande alawiter – en esoterisk religiös minoritet som även familjen Assad tillhör.
På golvet i ett anspråkslöst stenhus sitter 54-åriga Ghada Ali och lägger in grenar i kaminen. Det sprakar hemtrevligt när träet tar eld. Hon häller hett vatten över yerba mate och räcker över en kopp med örtteet, en viktig social tradition i den här delen av Syrien. Det är strömavbrott och hon ställer tillbaka kitteln bredvid gascylindern.
Hennes man, 55-årige Rashid Saad, kommer in med en vit sjal runt huvudet och frusna händer. Han kramar välkomnande om mig och pussar mina kinder. Mitt i denna knapphet och mänskliga värme bor en bondefamilj vars liv har slagits sönder.
– Sättet min son dödades på var väldigt brutalt, säger Rashid.
Bland de brutalaste i landets historia
Massakrerna på ett fyrtiotal platser i alawitiska samhällen i Syriens kustregion tillhör de mest brutala och intensiva massdåden mot civila i landets moderna historia. De pågick i tre dygn, helgen den 7–9 mars 2025, utan att stoppas. Dessutom har de fortsatt lågintensivt efter det.
Säkerhetsstyrkor kopplade till den nya syriska övergångsregeringen tömde hela byar och utplånade hela familjer. Män, kvinnor, barn, äldre och rörelsehindrade förnedrades, torterades och avrättades. Skallar slogs sönder med metallrör, ögon petades ut, hus sattes i brand. Människor kidnappades och kom inte tillbaka levande.
