Radikalhögern hämtar sin politiska stil från kristendomen
Högerradikala säger sig försvara kristna värderingar, medan präster hävdar att de är populister som kapar kristendomen. I själva verket följer radikalhögern en kristen syn på hur människan ska styras.
Religionens roll i politiken stärks och demokratin är på tillbakagång i världen. Det beskriver kyrkohistorikern Joel Halldorf i boken Makten och det heliga (2026). Samtidigt har kristna företrädare börjat syna hur den populistiska radikalhögern hänvisar till kristna värderingar och kristen kultur för att legitimera en politik som många bedömare beskriver som inhuman och skadlig för demokratin.
Påve Leo XIV har återkommande fördömt politik från högerkristna i USA som han menar bygger på fördomar, fanatism och aggression. Som exempel har han gett Trumpadministrationens massdeportationer, bombningar av påstådda knarkbåtar och kriget mot Iran, som krigsminister Hegseth benämnt som ett modernt korståg.
I Sverige har teologer och företrädare för Svenska kyrkan, Sveriges katolska kyrka, Pingstkyrkan och Equmeniakyrkan kritiserat Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas hänvisning till kristna värderingar som grund för Tidöpartiernas restriktiva migrationspolitik. De menar att en politik som bygger på hat och polarisering är oförenlig med kristendomens budskap om kärlek och tolerans.
Kritiken från de katolska och protestantiska företrädarna ligger i linje med huvudspåret i den internationella forskningen. Där hävdas det att kristendomen och radikalhögern är oförenliga rivaler, inte minst i synen på människor. Kristna teologer och forskare i Europa anser att radikalhögern kidnappar kristendomen som politiskt verktyg för att vinna stöd för populistiska idéer.
Men den kritiken vilar ofta på outtalade antaganden om hur religion fungerar. Med utgångspunkt i min egen forskning vill jag hävda att den populistiska radikalhögern i själva verket hämtar språk, symboler och strategier från olika kristna teologier och praktiker för att styra människor och samhällen.
