Farhad har arbetat i en av Teherans basarer i stort sett hela sitt liv. Före honom var det hans far. Före det hans farfar. Varorna har alltid varit desamma: torkad frukt och nötter från Irans bergsområden.
När jag går förbi med kameran över axeln är hans bord fyllt med mandlar, pistagenötter, valnötter och torkade aprikoser, prydligt packade i plastpåsar.
– Khosh amadi, ropar han. Välkommen.
Han sippar på ett glas svart te och gör en gest mot en liten träpall bredvid sig.
– Bishi, säger han med ett vänligt leende. Sätt dig.
Jag har knappt hunnit slå mig ner innan han tar fram ett tomt glas och häller upp kokhett te åt mig ur sin termos. Jag tar en klunk. Sött. Smaksatt med kardemumma, som det så ofta är i Iran.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Gad World to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.