Dess lummiga norra förorter. De vidsträckta parkerna. De snötäckta topparna i Alborzbergen som reser sig bortom staden. Det är vad jag ser framför mig när jag tänker på Teheran. En plats jag har återvänt till många gånger, både i jobbet och som turist.
Ofta får jag samma fråga. Om det inte skrämmer mig att resa till Iran ensam.
Frågan gör mig lika ledsen som den får mig att skratta.
Keep reading with a 7-day free trial
Subscribe to Gad World to keep reading this post and get 7 days of free access to the full post archives.