Dess lummiga norra förorter. De vidsträckta parkerna. De snötäckta topparna i Alborzbergen som reser sig bortom staden. Det är vad jag ser framför mig när jag tänker på Teheran. En plats jag har återvänt till många gånger, både i jobbet och som turist.
Ofta får jag samma fråga. Om det inte skrämmer mig att resa till Iran ensam.
Frågan gör mig lika ledsen, som den får mig att skratta.
