Sverige var länge känt för sin alliansfrihet, neutralitetspolitik och diplomati. Men nu har vi gått med i Nato och gett amerikansk militär obehindrad tillgång till svensk mark. Svenska politiker säger om och om igen att vi måste försvara den regelbaserade världsordningen, som USA leder. Det låter bra med regler, men vad betyder det egentligen?
Ett sätt att förstå vad Sverige ställer sig bakom är att se vad som händer när USA självt bryter mot lagar. En septemberdag 2007 springer nioårige Ali Kinani efter sin pappa Mohammeds bil och ber att få följa med in till Bagdads centrum. När de kör förbi en park som nyligen rustats upp frågar han när de kan gå dit. “Nästa vecka”, svarar pappan.
Några timmar senare är pojken död. Ali är en av 17 obeväpnade civila som skjuts ihjäl av amerikanska Blackwatersoldater på Nisourtorget den dagen, under USA:s ockupation av Irak.
2020 benådar USA:s president Donald Trump de fyra män som dömdes för mord och dråp. För Alis pappa är det som att förlora sin son en gång till.
Snabbversionen
FN-stadgan är bindande rätt. Den regelbaserade ordningen är ett politiskt begrepp som också används för att försvara USA:s ledarställning.
Sverige räknar med amerikanskt skydd och ställer sig bakom den regelbaserade ordningen, samtidigt som USA hindrar rättsliga prövningar av egna och allierades övergrepp.
Statsminister Ulf Kristersson sade om USA:s folkrättsligt illegala krig mot Iran: “Lyckas det här, då är det tillåtet.”
Offrens möjligheter att få rättvisa skiljer sig åt, trots att reglerna ska gälla lika för alla.
Det är inte bara i Irak som amerikanska styrkor dödar civila. I oktober 2015 beskjuter ett amerikanskt militärflygplan Läkare utan gränsers sjukhus i Kunduz i Afghanistan.
Dödar patienter på operationsborden
Över hundra patienter vårdas där och skadade ligger på operationsborden när attacken börjar. Intensivvårdsavdelningen, akuten och operationssalarna förstörs. Minst 42 människor dödas.
Läkare utan gränser har gett sjukhusets koordinater till amerikanska myndigheter och organisationens flaggor finns på sjukhustaket. Det finns inget militärt mål. Under beskjutningen försöker personalen få USA att stoppa attacken, men den fortsätter och flera av dem dödas.
16 amerikanska militärer får administrativa påföljder, men ingen ställs inför krigsrätt. Läkare utan gränser kräver en oberoende internationell utredning, men den kan inte genomföras eftersom det samtycke som krävs från USA uteblir.
FAKTA
Miljoner döda i skuggan av USA:s makt
Det finns ingen samlad siffra över hur många människor som dödats i krig, kupper, sanktioner och underrättelseoperationer där USA varit direkt krigförande eller spelat en avgörande stödjande roll. Men i några av de mest kända fallen handlar det om miljoner människor.
Vietnamkriget. Omkring tre miljoner människor dödades enligt Vietnams egen uppskattning från 1995, varav två miljoner civila.
Indonesien 1965-66. Mellan 500 000 och en miljon människor dödades när den indonesiska armén och dess allierade krossade kommunister, vänstersympatisörer och misstänkta oppositionella. Avhemligade dokument visar att USA hade detaljerad kännedom om massmorden och, enligt National Security Archive, aktivt stödde arméns kampanj.
Kongo. Under Kongokrisen 1960-65 dödades uppskattningsvis 100 000 människor. Amerikanska utrikesdokument visar att USA drev ett hemligt program för att få bort Patrice Lumumba och ersätta honom med en mer västvänlig ledning.
Operation Condor. De sydamerikanska militärdiktaturernas transnationella terrornätverk kopplas till 50 000 dödade, 30 000 försvunna och 400 000 fängslade. USA stödde finansiellt, militärt och underrättelsemässigt, samt gav ett tyst diplomatiskt godkännande.
Iran-Irakkriget: Kriget mellan Iran och Irak 1980-88 dödade omkring 400 000 människor: 180 000-220 000 iranier och nära 200 000 irakier. USA stödde Saddam Hussein politiskt, ekonomiskt och militärt och hjälpte Irak med satellitbilder inför offensiver med kemvapen, med vetskap om gasattackerna.
Iran-Contras/Nicaragua. Kriget mellan den sandinistiska regeringen och de USA-stödda Contras dödade omkring 30 000 människor. Internationella domstolen i Haag slog 1986 fast att USA brutit mot folkrätten genom sin inblandning i Nicaragua.
Kriget mot terrorismen. Enligt Costs of War har 4,5-4,7 miljoner människor dött till följd av kriget mot terrorismen fram till 2023, varav 906 000-937 000 av direkt våld.
Straffar dem som vill utreda
När Internationella brottmålsdomstolen, ICC, år 2020 ger sin åklagare tillstånd att utreda misstänkta krigsbrott begångna av amerikanska soldater och CIA-personal i Afghanistan vägrar Trumpadministrationen att samarbeta.
I stället svarar USA med att sanktionera ICC:s chefsåklagare Fatou Bensouda och en av hennes medarbetare. Även personer och organisationer som hjälper dem hotas av sanktioner.
USA möjliggör också Israels krigsbrott och skyddar dess ledare från att ställas till svars. I oktober 2026 får den sydafrikanska juristen och tidigare ICC-domaren Navi Pillay Nobels fredspris. Pillay ledde den FN-kommission som kom fram till att Israel begår folkmord i Gaza. Några timmar efter beskedet sanktionerar USA ICC som institution.
Krigsbrott ska avslöjas – också när de begås av Sveriges allierade. Ditt stöd ger oss tid att följa pengarna, ställa makthavarna till svars och låta de drabbade berätta. Hjälp oss göra nästa granskning möjlig.
USA kräver att domstolen lägger ned utredningen av premiärminister Benjamin Netanyahu och den tidigare försvarsministern Yoav Gallant, avslutar utredningen av amerikanska soldater i Afghanistan och ändrar Romstadgan så att USA:s president och hans närmaste inte kan utredas. USA:s utrikesminister Marco Rubio hotar att montera ner domstolen: “Antingen upphör ICC med sina hot, eller så gör vi slut på ICC.”
Ordningen som är en fiktion
Samtidigt håller Sverige fast vid att vi måste försvara den här USA-ledda regelbaserade ordningen. Det upprepar svenska politiker i tal, debatter och utrikespolitiska deklarationer.
Den som vill veta varför och vad det är för ordning behöver inte fråga kritikerna i det globala syd. I januari 2026 gav Kanadas premiärminister Mark Carney ett uppmärksammat tal i Davos. Han sade:
“Vi visste att berättelsen om den regelbaserade ordningen delvis var falsk – att de starkaste skulle undanta sig själva när det passade, att handelsreglerna tillämpades asymmetriskt. Och vi visste att folkrätten tillämpades med varierande stränghet beroende på vem som var anklagad och vem som var offer.”
Glöm inte att bli prenumerant för att följa Gad World. Du kan bli det helt gratis.
Han menade att fiktionen var användbar så länge amerikansk hegemoni levererade öppna sjöfartsleder, ett stabilt finanssystem och kollektiv säkerhet.
Sverige mellan folkrätten och USA:s makt
Det är självklart att vi ska ha gemensamma internationella regler som ska skydda oss från att den starkaste bestämmer. Det har alla medlemsstater i FN kommit överens om. Men i svensk debatt glider den regelbaserade ordningen och folkrätten ofta samman.
Försvarsberedningen skriver 2023 att USA haft “en ledande roll i att forma de regler och principer som den regelbaserade världsordningen utgörs av” och talar om “det europeiska beroendet av amerikanskt ledarskap och amerikansk militär närvaro”.
I rapporten 2024 slår beredningen fast “vikten av att Sverige upprätthåller och ytterligare utvecklar den transatlantiska länken och den bilaterala relationen med USA”. Att stödja gemensamma rättsregler och att stödja en viss stormakts ledarställning är dock två olika politiska åtaganden.
Statsministern själv har svävat på målet. Två dagar in i kriget mot Iran fick Ulf Kristersson i Aktuellt frågan om det var rätt av USA och Israel att attackera. “Det är klart att det är svårt att se att det här faller inom den traditionella folkrätten”, svarade han, men “vi kommer att värdera de här anfallen och kriget utifrån det resultatet det till slut får”.
På följdfrågan om angreppet ryms inom folkrätten så medgav han att “de flesta” skulle svara nej, men menade sedan att det inte skulle vara “så meningsfullt” för den svenska regeringen att faktiskt säga det öppet.
En vecka senare, i Agenda, sammanfattade han hållningen i en mening: “Lyckas det här, då är det tillåtet.”
Så fungerar inte folkrätten. Detta är den regelbaserade ordningen i sin renaste form: lagen gäller, utom när vår sida bryter mot den – och lyckas. Just detta fick han också kritik för av fyra professorer i internationell rätt och folkrätt på DN Debatt.
Vad är då folkrätt?
Folkrätt betyder internationell rätt. Här ingår mänskliga rättigheter och regler om hur krig får föras.
Den regelbaserade internationella ordningen är däremot ett svårfångat uttryck. Det är inget fördrag som världens stater har skrivit under, utan ett politiskt begrepp om hur världen bör styras och vilken roll USA ska ha.
FN-stadgan är en central del av folkrätten och medlemsstaterna har förbundit sig att följa den. Stadgan säger bland annat att länder ska lösa sina konflikter fredligt och inte angripa andra stater.
De som för krigen ska inte också få bestämma vad vi vet om dem. Hjälp oss vara på plats, söka bevis och granska de ansvariga. Stöd Gad World – så att makthavarnas version aldrig blir den enda.
En stat som utsätts för ett väpnat angrepp har rätt att försvara sig och få hjälp av andra, till dess att säkerhetsrådet har vidtagit de åtgärder som krävs (artikel 51). FN:s säkerhetsråd kan också besluta om militära insatser.
En stormakt får däremot inte anfalla ett land bara för att den ogillar dess regering. Våldsförbudet gör inte skillnad mellan demokratier och diktaturer. Inte heller får en angripares eller försvarares styrelseskick avgöra vilket skydd civila har under kriget.
När USA använder sin makt för att hindra rättsliga prövningar av amerikanska och allierades krigsbrott blir konflikten tydlig. Att försvara rättsreglerna kräver då att man motsätter sig USA:s agerande.
Skillnaden är inte oviktig. Den regelbaserade ordningen ifrågasätts nu alltmer därför att den i huvudsak har definierats och uttolkats av västvärlden.
Folkrätten är en juridisk ordning och därför potentiellt mer tillgänglig för alla oavsett politisk makt. Det var därför Sydafrika kunde gå till Internationella domstolen med sin anklagelse om folkmord mot Israel: där gäller regler, inte vem som sitter vid bordet. Folkrätten ger de svagare parterna ett verktyg som den regelbaserade ordningen aldrig har gett dem.
Så varför säger svenska politiker att vi måste försvara den ordning som USA leder?
Kan USA:s krig bli Sveriges?
Försvarsberedningens rapport Allvarstid från 2023 ger en del av svaret. Den beskriver USA:s militära roll som avgörande för Europas säkerhet, både under kalla kriget och efter Rysslands invasion av Ukraina. För den som räknar med amerikanskt skydd blir USA:s ledarställning därmed ett eget säkerhetspolitiskt intresse.
Beredningen skriver också att USA:s fokus på Kina kan öka förväntningarna på europeiskt agerande, även militärt, i Indo-Stillahavsområdet.
Om Sverige förväntas stödja USA även i konflikter långt från våra gränser, som mot Kina, behöver politikerna förklara hur det gör oss tryggare. Vad händer om stödet i stället gör oss till part i en konflikt som vi annars hade kunnat stå utanför? (Frida Stranne, ”Sverige, USA och riskerna med en osjälvständig säkerhetspolitik”, i Linus Hagström (red.), Är Sverige säkert nu? Perspektiv på Nato och svensk säkerhetspolitik, 2024, s. 339–358.)
Putin ska gripas, Netanyahu ska skyddas
I mars 2023 välkomnar Joe Biden ICC:s arresteringsorder mot Vladimir Putin som berättigad. När samma domstol i november 2024 utfärdar arresteringsordrar mot Netanyahu och Gallant kallar Biden beslutet upprörande och försäkrar att USA ska stå vid Israels sida.
En arresteringsorder betyder att en person ska gripas för att kunna ställas inför rätta. Putin misstänks för olaglig deportation och överföring av ukrainska barn. Misstankarna mot de israeliska ledarna gäller bland annat att ha använt svält som stridsmetod.
Bidenadministrationen svarar på Rysslands invasion med omfattande sanktioner och vapen till Ukraina. Samtidigt fortsätter den att beväpna Israel och lägger sitt veto, fyra gånger, mot förslag om vapenvila i Gaza i säkerhetsrådet.
Om domstolen är värd att stödja när den vill gripa Putin, varför ska den bestraffas när den vill gripa Netanyahu? Offrens möjlighet att få sin sak prövad ska inte bero på vem USA är vän med.
I februari 2025 beslutar Donald Trump om sanktioner mot dem som gjort det arbete som ledde fram till arresteringsordrarna mot Netanyahu och Gallant. Budskapet till dem som ska tillämpa lagen är svårt att missförstå: granskar ni fel personer riskerar ni själva att drabbas.
USA kan göra vad de vill – sanktioneras inte
Irak visar hur stort avståndet mellan lag och konsekvenser är. USA inleder 2003 ett fullskaligt aggressionskrig utan tillstånd från säkerhetsrådet. FN:s generalsekreterare Kofi Annan förklarar senare att invasionen är illegal enligt FN-stadgan. Några sanktioner mot USA följer inte.
När Trump benådar Blackwatersoldaterna som dödade nioårige Ali Kinani i Bagdad ingriper han i en rättsprocess som faktiskt lett till fällande domar.
Redan under Trumps första mandatperiod drabbar sanktionerna människor som söker rättvisa för amerikanska övergrepp som skett långt tidigare. En av dem är Khaled El-Masri, en tysk medborgare som 2004 förs till ett hemligt CIA-fängelse i Afghanistan. Han misshandlas och hålls fången även sedan hans oskuld blivit känd. När han efter fem månader släpps lämnas han nattetid på en höjd i Albanien.
Krigsbrott ska avslöjas – också när de begås av Sveriges allierade. Ditt stöd ger oss tid att följa pengarna, ställa makthavarna till svars och låta de drabbade berätta. Hjälp oss göra nästa granskning möjlig.
Hans försök att stämma ansvariga i USA avvisas sedan regeringen åberopat statshemligheter. I en stämningsansökan från januari 2021 uppger advokaten Steven Watt, som företräder El-Masri och andra tortyroffer, att hotet om amerikanska straff har fått honom att avbryta kontakterna med ICC:s åklagarkontor. Han lämnar inte in den ytterligare information om sina klienter som domstolen har begärt och avstår från att överlämna mer bevisning.
El-Masri försöker få ansvar utkrävt för övergreppen mot honom. Då riskerar den advokat som hjälper honom att själv straffas. Hur ska ett tortyroffer få rättvisa när den stat vars företrädare ska granskas hotar dem som hjälper till med granskningen?
En stormakt kan stoppa skyddet för civila
Men ojämlikheten finns även inbyggd i FN. USA, Ryssland, Kina, Frankrike och Storbritannien har permanenta platser i säkerhetsrådet och vetorätt. Var och en kan därmed stoppa viktiga beslut, också när besluten skulle riktas mot landet självt eller en allierad.
För människor som behöver skydd kan allt alltså hänga på vem förövaren har som vän.
Ojämlikheten är inbyggd sedan starten. Redan 1944 samlas representanter för ett stort antal länder i Bretton Woods i USA för att lägga grunden till ett nytt ekonomiskt samarbete. Där skapas Internationella valutafonden, IMF, och Världsbanken.
När FN grundas lever nästan en tredjedel av världens befolkning under kolonialt styre. Många folk i Afrika och Asien saknar en egen röst när de nya institutionerna utformas.
När kolonierna blir självständiga försöker de förändra detta. I FN:s generalförsamling, där varje medlemsstat har en röst, kan de kräva att självständigheten också ska få ett ekonomiskt innehåll. Att få en egen flagga räcker inte om andra fortfarande kontrollerar råvarorna och villkoren för handeln.
Samtidigt är inflytandet i IMF ojämnt fördelat: röststyrkan bygger på ländernas ekonomiska kvoter, och USA kan ensamt blockera vissa viktiga beslut.
Enligt Världsbanken betalade utvecklingsländer 1 400 miljarder dollar i räntor och amorteringar på utlandsskulder under 2023. Pengar som går till skulder kan inte samtidigt användas till vård, skolor eller rent vatten.
USA vill slippa en ny rival
Under kalla kriget begränsar USA och Sovjetunionen varandra. Samtidigt ingriper båda i andra länder och stöder regeringar som förtrycker sin befolkning. När Sovjetunionen upplöses 1991 står USA kvar som ensam supermakt. Det finns en möjlighet att minska motsättningarna och bygga ett bredare samarbete. Men i Washington växer i stället ambitionen att se till att ingen ny jämbördig utmanare ska uppstå.
Bakom detta finns en stark amerikansk självbild: USA anses ha en särskild uppgift i historien. Landet ska visa vägen mot frihet och demokrati. Denna föreställning brukar kallas amerikansk exceptionalism.
När utrikesminister Madeleine Albright 1998 kallar USA “den oumbärliga nationen“ förklarar hon, i ett resonemang om att använda militärt våld, att USA ser längre in i framtiden än andra länder.
Redan 1996, då hon är USA:s FN-ambassadör, får hon i tv-programmet 60 Minutes frågan om sanktionerna mot Irak är värda priset, med hänvisning till uppgifter om att en halv miljon irakiska barn har dött. Hon svarar att “vi anser att priset är värt det”.
I den amerikanska säkerhetsstrategin från 2002 formuleras målet tydligt. USA:s militär ska vara så stark att tänkbara motståndare avstår från att ens försöka bli lika starka. Överlägsenheten ska bestå.
En viktig politisk effekt är att amerikanskt ledarskap kan framställas som en förutsättning för gemensamma regler. Att ifrågasätta USA:s överordnade ställning kan då beskrivas som att ifrågasätta reglerna själva.
Men militär överlägsenhet ger ingen särskild rätt att bestämma vilka regeringar andra folk ska ha eller vilka domstolar som får granska de egna soldaterna. Här döljer sig exceptionalismens problematiska baksida: att framställa egna undantag från reglerna som nödvändiga för att skydda reglerna.
FAKTA
Regler med undantag för USA och dess vänner
Folkrättsprofessorn John Dugard utvecklar en mer grundläggande kritik. Han diskuterar hur den regelbaserade ordningen fungerar som ett alternativ till folkrätten, där USA tolkar reglerna utifrån sina egna nationella intressen. Då handlar det inte längre om gemensamma skyldigheter på lika villkor, utan om en ordning där Washington och dess allierade kan göra undantag för sig själva.
Dugard pekar på tre skäl till att USA förändrat språkbruket:
För det första står landet utanför flera viktiga internationella avtal, bland annat avtalet bakom ICC och barnkonventionen.
För det andra försvarar USA omstridda tolkningar av folkrätten, exempelvis för att rättfärdiga invasionen av Irak och hävda en rätt att anfalla i förebyggande syfte.
För det tredje vill Washington skydda allierade som Israel från ansvar för folkrättsbrott.
Att hänvisa till den regelbaserade ordningen ger, enligt Dugards analys, större utrymme för USA att göra sådana undantag än vad en hänvisning till folkrätten gör.
Att en stat kommer undan betyder dock inte att den har lagen på sin sida. Ett olagligt angrepp förblir olagligt även om ingen lyckas stoppa det eller ställa de ansvariga inför rätta. Just därför behövs lagar som gäller också när makten att genomdriva dem saknas.
Sanktioner drabbar fattiga och sjuka
USA:s starka ställning i finanssystemet gör att banker och företag i andra länder tar hänsyn till amerikanska beslut. De kan vara rädda för att förlora tillgång till den amerikanska marknaden eller straffas för en betalning. Därför avstår de ibland även från affärer som faktiskt är tillåtna.
Det har ett namn: över-efterlevnad, overcompliance. Resultatet kan ses i exempelvis Iran som blivit en artificiellt instängd ekonomi. Inhemska aktörer stängs ute från exportmarknaderna men slipper också utländska konkurrenter, och den svarta marknaden växer med större vinstmarginaler på insmugglade varor.
Därigenom stärks de delar av den styrande eliten som tjänar pengar på smuggelekonomin medan den galopperande inflationen gör allt fler medborgare fattigare.
Mediciner når inte fram. Men det gör amerikanska robotar.
USA bombar skola: Hittar sonens sko i en liksäck
När Gad World besöker Minab i södra Iran berättar Esmaeil Jadavi om morgonen den 28 februari 2026, när USA och Israel startade kriget mot Iran. Hans åttaårige son Amirali är på väg till skolan.
– Amirali sa till mig: “Vi har fotbollsmatch i dag. Knyt mina skor hårt.” Skorna var nästan nya också, neongröna gympaskor. Jag knöt dem så hårt det gick och frågade: “Gör det inte ont i foten?” Han sa: “Då ramlar de i alla fall inte av.”
En stund senare träffas skolan av amerikanska robotar. USA dödar omkring 120 skolbarn i attacken enligt FN:s undersökningskommission. I tre dagar letar Esmaeil efter sin son på sjukhuset, vid skolan och i ett fiskkylhus dit barnens kroppar förs.
Den tredje natten letar han igenom en liksäck med kroppsdelar.
– Plötsligt fick jag syn på en bit grönt läder. Den såg precis ut som skon jag hade satt på honom den morgonen. Men det var verkligen bara en bränd sko. Det fanns ingenting av mitt barn i den.
FN:s oberoende undersökningskommission för Iran bedömer i september 2026 att det finns rimliga grunder att anse att USA begick krigsbrott när de bombade skolan. Amnesty kräver att USA ska offentliggöra sin egen utredning av attacken. Familjerna väntar ännu på svar.
Om iranska robotar hade dödat 120 skolbarn i USA, hade USA och dess allierade då nöjt sig med att vänta på den iranska militärens egen utredning?
Varför ska föräldrarna i Minab behöva göra det?
Här avslöjas den regelbaserade ordningens inbyggda rasism, där vissa människors liv i praktiken värderas lägre än andras. Den koloniala maktordningen handlade om vem som kunde utöva våld och vem som tvingades leva med det. Att den hierarkin finns kvar visar sig i människors möjligheter att få rättvisa.
Övergreppen upphör inte för att nyhetsflödet går vidare. Hjälp oss fortsätta dokumentera, följa upp avslöjandena och kräva svar. Ditt stöd ger oss tid att vara på plats och granska. De ansvariga ska inte kunna vänta på att vi glömmer.
ICC:s historia visar hur ojämnt rättvisan når fram. Totalt har tio personer fällts för krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten. Alla kommer från afrikanska länder. Tysklands nuvarande förbundskansler Friedrich Merz, då oppositionsledare, reagerade på åklagarens begäran om arresteringsorder mot Netanyahu med att domstolen inrättats “för att ställa despoter och auktoritära statsledare till svars, inte för att gripa demokratiskt valda regeringsmedlemmar”.
Hur kan världen bli mer rättvis?
En värld med fler starka makter, ofta kallad multipolär, kan ge mindre länder mer handlingsutrymme. De kan få större möjlighet att välja samarbetspartner och förhandla om villkor. Med det sagt: en annan ordning med Kina eller Ryssland som grundare skulle se annorlunda ut, men inte per automatik vara mer rättvis. Problemet är inte USA, utan stormakternas dominans, oavsett vilka de är.
Multipolaritet är det historiskt vanligaste tillståndet. Det finns i dag fler regionala makter med ambitioner och förmåga att hävda sig globalt. Det uppfattas av vissa som ett hot och av andra som hoppfullt.
Västmakterna tror att deras dominans av det globala systemet kommer alla till godo och därför överlever om ingen saboterar den. Brics-länderna och många regeringar i det globala syd tror att viljan till förändring räcker som kitt för att i grunden förändra den rådande ordningen och skapa något rättvisare. Ordningen är inte rättvis men att inse det innebär inte att det automatiskt finns en samsyn om vad den ska ersättas med.
En mer jämlik ordning kräver konkreta förändringar. Säkerhetsrådet behöver bättre spegla dagens värld, särskilt genom större representation för Afrika. De fem stormakternas möjlighet att stoppa ingripanden vid massövergrepp behöver begränsas.
Vågar Sverige ställa samma krav på sina vänner?
För Sverige måste utgångspunkten vara att samma rättigheter gäller också när våra allierade bryter mot dem. Ett barns skydd mot bomber, en patients tillgång till medicin och ett folks rätt till självbestämmande kan inte bero på vilken sida av en stormaktskonflikt de hamnar på.
Rättigheter låter som moraliska påbud bortom politiken. Men rättigheter får kraft bara när de är förankrade i politiken. De är med andra ord politik: prioriteringar och fokus. Det är därför Sveriges hållning spelar roll – inte för att Sverige kan tvinga USA till något, utan för att rätten bara verkar där stater väljer att hålla fast vid den.
Löftet om samma regler för alla får ett innehåll först när vi försvarar dessa rättigheter också mot våra mäktigaste vänner.
Magda Gad är prisbelönt krigskorrespondent, hedersdoktor och chefredaktör på Gad World.
Rouzbeh Parsi är historiker och knuten till Lunds universitet. Han har bland annat undervisat om mänskliga rättigheter vid Lunds universitet i många år, lett Utrikespolitiska institutets Mellanöstern- och Nordafrikaprogram och arbetat vid EU:s säkerhetspolitiska institut i Paris. Hans senaste bok är Mellan Gud och stat: Efter Irans långa 1900-tal (Fri Tanke, 2025).
Vidrig läsning. Elände utan slut?