Hur kan antisemiter samtidigt vara starka Israelvänner? En del av svaret finns i kristen sionism, där judar är ett verktyg i en profetia där judendomen till slut utplånas.
Tack Anna Ardin och tack Gad World. Det var länge sedan jag kunde säga "den här tidningen lär mig hela tiden något nytt" eller "nu föll fler bitar på plats" men så är det att läsa Gad World.
Jag gillar den här passagen då den väl sammanfattar hur debatten har sett ut under det senaste året.
"Följden blir att antijudiska föreställningar riskerar att förbises hos starka Israelvänner, samtidigt som antirasistiska kritiker av den israeliska statens politik kan anklagas för antisemitism.
Stark Israelvänlighet säger därför i sig ganska lite om synen på judar eller judendom."
Däremot tänker jag i mitt huvud att det skaver varje gång jag hör ordet "kritik" om Israel. Som om man kritiserar ett lagförslag, ett skattesats eller liknande. Det blir jättekonstigt om man byter ut det till att "man får kritisera Nazityskland". Men förhoppningsvis landar vi i något bättre när tiden får lägga några år mellan dagens diskussion och morgondagens.
Ja, jag håller helt med dig! Det låter lätt som om det handlar om vanlig politisk oenighet, när det vi talar om är ockupation, fördrivning, massdödande och folkmord.
Samtidigt är det svårt med språket, eftersom så mycket redan ligger inbyggt i orden vi använder. ”Kritik mot Israel” har blivit en etablerad fras i debatten, men den kan också göra våldet abstrakt och mildare än det är.
Kanske behöver vi oftare säga vad vi faktiskt menar: fördömande av Israels övergrepp, motstånd mot ockupationen, motstånd mot fördrivning och folkmord eller kritik mot den israeliska regeringens handlingar. Det beror lite på sammanhanget.
Bra att den här diskussionen kommer upp, för vi behöver hjälpas åt att justera språket så att det träffar rätt. Orden formar också vad som blir möjligt att se. Det här är nog en större diskussion än just den här texten, men en viktig sådan.
Tack Anna Ardin och tack Gad World. Det var länge sedan jag kunde säga "den här tidningen lär mig hela tiden något nytt" eller "nu föll fler bitar på plats" men så är det att läsa Gad World.
Jag gillar den här passagen då den väl sammanfattar hur debatten har sett ut under det senaste året.
"Följden blir att antijudiska föreställningar riskerar att förbises hos starka Israelvänner, samtidigt som antirasistiska kritiker av den israeliska statens politik kan anklagas för antisemitism.
Stark Israelvänlighet säger därför i sig ganska lite om synen på judar eller judendom."
Däremot tänker jag i mitt huvud att det skaver varje gång jag hör ordet "kritik" om Israel. Som om man kritiserar ett lagförslag, ett skattesats eller liknande. Det blir jättekonstigt om man byter ut det till att "man får kritisera Nazityskland". Men förhoppningsvis landar vi i något bättre när tiden får lägga några år mellan dagens diskussion och morgondagens.
Ja, jag håller helt med dig! Det låter lätt som om det handlar om vanlig politisk oenighet, när det vi talar om är ockupation, fördrivning, massdödande och folkmord.
Samtidigt är det svårt med språket, eftersom så mycket redan ligger inbyggt i orden vi använder. ”Kritik mot Israel” har blivit en etablerad fras i debatten, men den kan också göra våldet abstrakt och mildare än det är.
Kanske behöver vi oftare säga vad vi faktiskt menar: fördömande av Israels övergrepp, motstånd mot ockupationen, motstånd mot fördrivning och folkmord eller kritik mot den israeliska regeringens handlingar. Det beror lite på sammanhanget.
Bra att den här diskussionen kommer upp, för vi behöver hjälpas åt att justera språket så att det träffar rätt. Orden formar också vad som blir möjligt att se. Det här är nog en större diskussion än just den här texten, men en viktig sådan.
Israel som nation får svårt att överleva på sikt. Många lämnar Israel och i USA finns en växande kritik och ett avståndstagande.
Det är by design..