På ett hustak i Tel Aviv sitter en man med ansiktet knappt urskiljbart i mörkret. Bakom honom lyser staden. Han har arbetat inom den israeliska underrättelsetjänsten och beskriver sin uppgift som teknisk, avgränsad från de beslut som fattades längre upp i kedjan. Andra bestämde, upprepar han med en närmast manisk övertygelse. Själv var han bara en liten kugge i ett mycket större maskineri.
Samma gamla jag gjorde bara det jag blev tillsagd-självbild, välbekant från historiens övergrepp, återkommer genom hela NAZA.
Under tre år har regissörerna Yuval Abraham och Rachel Szor samlat vittnesmål till dokumentären. De medverkandes identiteter skyddas, och i flera fall har deras röster och utseenden förvrängts.
Bli prenumerant för att följa Gad World. Du kan bli det helt gratis.
Sakligt och obekymrat berättar de från hustaken om avancerad övervakning, algoritmer för målidentifiering och de beräkningar som föregår ett flyganfall mot Gaza, bara några mil bort.
Mellan intervjuerna dröjer kameran vid Tel Aviv. Genom lägenhetsfönstren syns människor som äter middag, tränar och tittar på tv. Längre bort lyser skyskraporna och trafiken som ständigt strömmar genom staden. Abraham och Szor låter dem som deltagit i dödandet berätta om arbetet ur sitt eget perspektiv.
Palestinierna träder huvudsakligen fram på skärmar, som röster i avlyssnade samtal, signaler från mobiltelefoner, punkter på kartor och kroppar som räknas in i ett förväntat skadeutfall.
Dödandet som videospel
De intervjuade är högutbildade tekniker och underrättelseanalytiker, och den torra precision med vilken de beskriver sina arbetsuppgifter kolliderar gång på gång med vad deras uppdrag faktiskt har bestått i. Nästan alla återkommer till samma ord när de försöker beskriva sitt lilla kugghjul: videospel. Ibland film.
Med påfallande iver återskapar de attackerna på papper, ritar byggnader som kryssas över när de jämnas med marken och streckgubbar som föreställer palestinier i en matkö, nedskjutna en efter en. ”Under en dag?” frågar Abraham. ”Under en och samma minut”, svarar officeren.
Jag slutar andas när en av dem på eget bevåg börjar berätta om ett skolbesök i ett nazityskt koncentrationsläger. Som ung stod han inför spåren efter Förintelsen och försökte förstå hur människor hade kunnat göra något sådant. ”Nazisterna var onda”, konstaterar han; om den saken råder fortfarande ingen tvekan. Sedan tillägger han: ”Men nu kan jag förstå dem.”
En annan av de intervjuade beskriver arbetet med flyganfallen som oerhört roligt. Han minns adrenalinet, gemenskapen och tillfredsställelsen i att lösa en komplicerad uppgift.
NAZA visar hur en verksamhet vars konsekvenser är fasansfulla kan erbjuda samma belöningar som andra kvalificerade arbeten: tempo, problemlösning, kollegial bekräftelse och lyckoruset från ett väl utfört uppdrag.
Med AI går det snabbare
NAZA är en hebreisk militär akronym som används inom israelisk underrättelsetjänst för att ange hur många civila som beräknas dö i ett flyganfall – människor som i militär terminologi betecknas som collateral damage, sidoförluster.
Ett anfall kan beskrivas genom antalet NAZA som det förväntas producera. Barnfamiljerna i och omkring en byggnad som bombas har en given plats i kalkylen.
Vill du läsa mer från Gad World? Prenumerera så missar du inget.
De intervjuade beskriver hur tekniken har förändrat omfattningen och hastigheten i deras arbete. NAZA tar bland annat upp AI-systemet Lavender, som enligt tidigare journalistiska granskningar har använts för att identifiera misstänkta medlemmar i Hamas och Islamiska jihad genom analys av stora mängder data. Systemet Where’s Daddy? har använts för att avgöra när en utpekad person befinner sig i sitt hem.
Filmen tar vid där den rapportering som Abraham och andra journalister tidigare publicerat i +972 Magazine, Local Call och The Guardian slutade, och ger de anonyma källorna tid att beskriva hur det faktiskt kändes att arbeta mitt inne i systemet.
Idylliskt liv intill Förintelsen
Den brittiske regissören Jonathan Glazers namn dyker upp bland de exekutiva producenterna, vilket efter hand får en särskild resonans. I hans film The Zone of Interest (2023) lever Auschwitzkommendanten Rudolf Höss ett idylliskt familjeliv alldeles intill förintelselägret.
Barnen leker i trädgården, blommorna sköts och tvätten hängs upp medan skotten, skriken och det industriella dödandet hörs från andra sidan muren.
Glazers mur skiljer två fysiska världar åt. I NAZA har avståndet införlivats i själva tekniken. Den som har deltagit i ett anfall kan stänga ner datorn när arbetsdagen är slut och gå ut i Tel Aviv, där en lyckad insats fortfarande kan vara något att skåla för.
Läs Magda Gads text om anpassningen till det värsta brottet:
Netanyahu vill ta deras medborgarskap
NAZA blottlägger ett system vars verksamhet till stor del förutsätter sekretess. Reaktionerna mot filmskaparna visar hur känsligt det är att låta människor från dess insida tala.
Tillsammans med Basel Adra och Hamdan Ballal gjorde Abraham och Szor den Oscarsbelönade No Other Land (2024), om rivningar och fördrivning i Masafer Yatta på den ockuperade Västbanken. Redan efter den filmens internationella genombrott utsattes Abraham och hans familj för hot.
Efter NAZA har angreppen trappats upp. När filmen tilldelades juryns specialpris i Venedig anklagade Israels kulturminister Miki Zohar Abraham och Szor för förräderi och krävde att deras israeliska medborgarskap skulle dras in. Benjamin Netanyahu gick därefter ut med planer på en lagstiftning som skulle göra det möjligt att frånta personer deras medborgarskap om de enligt regeringen smutskastat israeliska soldater.
Founding members hjälper oss att våga satsa större. Var med och bygg Gad World långsiktigt.
Högerextrema aktivister har även sökt upp adresser kopplade till regissörerna, demonstranter har samlats utanför Szors föräldrars hem och explicita uppmaningar till våld har cirkulerat.
Den israeliska militären har kategoriskt tillbakavisat filmens anklagelser. Arméchefen Eyal Zamir har också beordrat en utredning av läckorna av hemligstämplat material till filmskaparna.
Anonymiteten som skyddar de medverkande sätter samtidigt en gräns för vad tittaren själv kan verifiera. Abraham och Szor försöker inte dölja denna komplikation. Deras film får sin tyngd av mängden röster vars berättelser överlagrar varandra och knyter an till tidigare granskningar av den israeliska underrättelseapparaten.
Maskineriet behöver inga monster
Men NAZAs betydelse stannar knappast vid folkmordet i Gaza. Artificiell intelligens, massövervakning och fjärrstyrda vapensystem har vänt relationen mellan kunskap och närhet ut och in. NAZA visar ett våld bortom återvändo: intimt i sin kunskap om människors liv, men utövat på avstånd.
Mellan underrättelsearbetet och massdöden finns en professionell infrastruktur av analys, programmering, juridiska bedömningar, målklassificering och avancerade tekniska system.
Och ett välbekant språk, utvecklat för att göra det extrema hanterbart. Till sist finns bara en akronym där en palestinier en gång fanns.
Ett så väloljat maskineri behöver inga monster. Plikttrogna medarbetare räcker mer än väl.
NAZA (2026)
Betyg. Fem Gaddar
Regi. Yuval Abraham, Rachel Szor
Genre. Dokumentär
Land. Storbritannien
Speltid. 77 min
Åldersgräns. Ej angiven
Som Taliah Pollack skriver i dagens Sydsvenskan. ”Ett land som inte tolererar kritik är inget friskt land” och det säger väl en del om debattklimatet när kritiken måste komma inifrån Israel för att få riktigt genomslag.
Såg den, fasansfull, outhärdlig. Tydliga paralleller till Nazityskland, och andra krig idag, där strider är som videospel. Offren är helt irrelevanta.