Ur ett kargt och kuperat landskap reser sig Taybeh. I dalgångarna syns olivlundar och betande djur, och över hustaken reser sig kyrktornen. Här, på kullarna öster om Ramallah, finns Västbankens sista helt kristna by. Dess rötter sägs enligt lokal tradition gå tillbaka till urkyrkans tid – de första kristna församlingarna efter Jesus och apostlarna.
Jag besöker byn år 2012. Prästen Monseigneur Rafiq är stolt över sin församling. Det är som om han vårdar inte bara det andliga livet, utan också byns arv.
– Vi har funnits här som kristna under snart tvåtusen år, från tiden då kyrkan kom till, säger han.
Redan vid den här tiden kommer bosättare allt närmare byns utkanter. De tar mark, och den israeliska militären ingriper allt mer sällan för att stoppa dem.
– Vi lider av ockupationen, men vi finns kvar här trots allt.
I dag är situationen i Taybeh mer akut än någonsin. Attackerna från bosättare har blivit både fler och grövre.
Bilar har eldats upp och utrustning förstörts av radikala bosättare. Vid flera tillfällen har även området nära Sankt Georgskyrkan från 400-talet, en av regionens äldsta kyrkobyggnader, satts i brand.
Hebreiskt klotter med hotfulla budskap har målats på husväggar, bosättarnas boskap har medvetet tillåtits beta ner odlingsmark och byborna har på nära håll sett nya olagliga utposter växa fram runt Taybeh.
Bli prenumerant för att följa Gad World. Du kan bli det helt gratis.
Attackerna har det senaste året blivit så vanliga att många har köpt brandsläckare som de placerat ut i byn för att snabbt vara redo om något tar eld.
Byns präster har vittnat om att markägare inte längre vågar bruka sin jord, om stenbrott som har stängts under vapenhot och om hur unga familjer, som tidigare stod emot utvandringens frestelse, nu alltmer överväger att lämna.
Jerusalems patriarker och kyrkoledare har vid upprepade tillfällen rest till Taybeh i solidaritetsbesök och offentligt fördömt vad de kallar ett mönster av organiserat våld.
I den här situationen har palestinska kristna funderat över hur de ska organisera sig, både fysiskt och andligt.
Palestinska präster och teologer har försökt förstå hur berättelser ur Bibeln kan läsas och hur tron kan utövas under ockupation.
Det är i kraschlandningen mellan den västerländska teologin och den palestinska verkligheten som en palestinsk kontextuell teologi har fötts.
Ropet på hjälp
När jag besökte Taybeh hade palestinska kyrkoledare och teologer samlats kring ett gemensamt upprop. 2009 publicerade de dokumentet Kairos Palestina – Ett sanningens ögonblick: Ett ord av tro, hopp och kärlek från hjärtat av palestinskt lidande – ett teologiskt rop på hjälp från det heliga landet till omvärlden.
Namnet är hämtat från det grekiska ordet kairos – den avgörande, meningsbärande tidpunkten, till skillnad från chronos, den kronologiska tiden som bara rinner förbi.
Vill du hellre ge ett engångsbidrag? Swisha valfri summa till 123 515 98 35
Att kalla sitt vittnesbörd för ett kairos-ögonblick är att säga: detta är inte vilken tid som helst; detta är en tid då Gud kallar sitt folk att ta ställning.
2025 ansåg de palestinska teologerna att ett nytt sådant ögonblick hade kommit. Efter den 7 oktober 2023 samlades de därför igen. Det nya dokumentet Kairos Palestina II fick titeln Sanningens ögonblick: tro i en tid av folkmord.
Det som förenar 2009 års rop med 2025 års är kallelsen till den globala kyrkan att inte förbli neutral. Palestinska kristna beskriver sig själva som apostlarnas och urkyrkans direkta arvtagare, ett folk som burit det kristna vittnesbördet i det land där denna tro föddes i snart tvåtusen år och som nu, mitt i sitt eget lands mest akuta kris, vädjar till sina kristna trossyskon att inte se på i tystnad.
Det är denna förändrade verklighet som har fått de palestinska teologerna och prästerna att agera. Den har vuxit fram över tid och jag har bevittnat den under mina resor till Palestina.
Bakom formuleringarna står teologer vars tänkande har vuxit fram ur den palestinska vardagen. En av dem är Mitri Raheb, som jag träffade i Betlehem några år före besöket i Taybeh.
Gud själv var flykting
Det är en varm dag i september när vi ses i Betlehem. Denna vackra stad, som bär på så mycket historia, har under de senaste decennierna tömts på besökare. De livfulla restaurangerna och souvenirbutikerna har ersatts av en väntan på att livet ska återgå till som det brukade vara.
Mitri Raheb berättar att han återvände till Betlehem på 1990-talet efter att ha tagit en doktorsexamen i teologi i Tyskland. Han kom tillbaka för att predika för sin palestinska lutherska församling.
– Du förstår. Jag började mitt egentliga teologiska arbete först efter doktorsexamen. Det var när jag kom hem och mötte mina församlingsmedlemmars verklighet som det klack till inom mig, säger han stillsamt.
Den israeliska militärens närvaro går inte att förbise. Trakasserier från israeliska soldater sker ständigt och att resa mellan byar runt Betlehem innebär att ta sig genom ett snår av vägspärrar.
– Det är ju genom denna palestinska verklighet under ockupation, som jag måste förstå bibeltexterna. Och då förstod jag att också bibelns berättelser blev till under ockupation och förtryck.
Han smuttar på teet med färska myntablad. Doften sprider sig i ångorna från det varma vattnet.
– Det är helt enkelt den självklara utgångspunkten för att förstå vidden av vad som skedde i Betlehem när Gud själv blev ett barn under förtryck, ja så småningom flykting.
Tankarna som Mitri Raheb förde in i diskussionerna kring Kairos Palestina kom att utgöra en kärna i ropet.
Ockupationen är en synd
Kairos Palestinas ursprungsdokument från 2009 bygger på en befrielseteologisk grund och är strukturerat kring tre nyckelbegrepp: tro, hopp och kärlek.
Dokumentet är tydligt i sin analys: ockupationen beskrivs som en synd mot Gud och människan, som ett system som förnedrar såväl den ockuperade som ockupanten.
Vill du läsa mer från Gad World? Prenumerera så missar du inget.
Man vänder sig mot muren, bosättningarna, vägspärrarna, rivningarna av palestinska hem och det ekonomiska stryptag som lagt Gaza i blockad.
Samtidigt riktar man en direkt vädjan till världens kyrkor: att inte nöja sig med medlidande utan att agera.
Det ska bland annat ske genom ekonomiska påtryckningar och bojkott av varor producerade i bosättningarna – åtgärder riktade mot de strukturer som upprätthåller ockupationen.
Det räcker inte längre med medkänsla eller bön. Det behövs konkret handling och påverkansarbete: ekonomisk bojkott av varor och tjänster kopplade till ockupation, etnisk rensning och folkmord. Det krävs att företag drar tillbaka investeringar som profiterar på detta och ett gemensamt tryck för att stoppa vapenexporten som förser den pågående fördrivningen av det palestinska folket med militära medel.
Fakta: Tro, hopp och kärlek
Under rubriken tro vägrar man låta den bibliska markutlovelsen bli ett vapen som rättfärdigar orättvisa mot ett annat folk – man avvisar varje teologi, kristen som judisk, som använder Skriften för att legitimera ockupation och exkludering.
Under rubriken hopp beskriver man hoppet inte som passiv väntan utan som ett aktivt motstånd mot förtvivlan, en vägran att ge upp inför övermakten.
Under rubriken kärlek formulerar man en kärlek som omfattar även fienden, men som samtidigt kräver sanning, rättvisa och motstånd mot orätt – kärlek utan rättvisa, skrev man, är bara en illusion.
Det är möjligen från Jean Zaru som idéerna om bojkott som verktyg i Kairos Palestina uppstod. Hon har länge kallats för Mellanösterns enda kvinnliga kyrkoledare och har varit verksam i framför allt Ramallah.
Jag träffar henne i början av 2010-talet vid kväkarnas center där.
– Den här situationen kan inte lösas med våld, enbart med ickevåld, resonerar hon.
Hon anser att när utländska företag köper varor från bosättare förstärks bosättarnas positioner.
– Ni i västvärlden måste använda ert inflytande och bojkotta israeliska varor. Det blir inget stopp på den här erövringen av palestinsk mark annat än genom bojkott. Israel måste känna att det finns ett starkt motstånd mot ockupation och ett incitament för en rättvis fred.
Kairos Palestina är i dag en referenspunkt i den internationella diskussionen om kristen solidaritet med Palestina. Men det har också väckt stark kritik och motstånd, inte minst från grupper som anklagar Kairos Palestina för att ensidigt lägga skulden på Israel och riskera att underblåsa antisemitism.
För Mitri Raheb förändrade ockupationen sättet att läsa Bibeln. För Jean Zaru ledde samma verklighet till frågan om hur tron skulle omsättas i handling. Svaret var ickevåld och ekonomiska påtryckningar.
Hos Raheb och Zaru möts därmed två centrala tankar i Kairos Palestina: att Bibeln måste läsas ur den förtrycktas perspektiv och att tron förpliktar till konkret motstånd mot orättvisan.
Högerkristnas stöd till folkmordspolitiken
Kairos Palestina riktades till världens kyrkor, men svaret har varit splittrat. Stora delar av den amerikanska evangelikala högern försvarar Israels politik genom den kristna sionismen.
USA:s stöd till Israels fördrivning av det palestinska folket förutsätter för närvarande de högerkristnas stöd till folkmordspolitiken i form av den kristna sionismen. Det är en stark kristen kraft i den amerikanska politiken som står bakom Israels folkmord.
I kontrast till det starka kristna stödet för Israel bland amerikanska evangeliska kristna finns visst stöd för Palestina och palestinska kristna bland katoliker, anglikaner, lutheraner och reformerade kyrkor i världen.
Julen 2024, mitt under folkmordet i Gaza, visade Vatikanen upp en palestinsk julkrubba. Den bestod av vackra, handsnidade figurer i olivträ av palestinska konstnärer i Betlehem.
När krubban invigdes rullade påve Franciskus fram med sin rullstol och mediterade länge över den. Sedan begav han sig till sitt rum och ringde den katolske prästen i Gaza stad.
– Har ni fått något att äta?
Ända fram till sin död fortsatte han att bry sig om de palestinska kristna.
Men ännu är Vatikanen och de andra kristna samfunden ett alltför svagt stöd för att utgöra ett konkret motstånd mot vad som sker på marken.
En av konsekvenserna av Israels politik är att de palestinska kristna fördrivs. Att lyssna till de palestinska kristnas röst är därför en politisk handling som kan stödja motståndet mot folkmordspolitiken och den etniska fördrivningen av palestinierna från deras land.
Avståndet mellan kyrkornas solidaritetsförklaringar och de palestinska kristnas verklighet blev särskilt tydligt för mig sommaren 2024. Vid en konferens i Trondheim fick jag syn på den palestinske teologen Yousef Alkhouri, vars familj sökte skydd i en kyrka i Gaza stad.
“Felskjutningen” av en av Gazas äldsta kyrkor
Yousef Alkhouri är en av de mest betydelsefulla teologerna för palestiniernas sak och kommer ursprungligen från Gaza. Hans familj har i trettio generationer varit ortodoxa präster. Själv nöjer han sig med att vara teolog.
Den annars så lugna mannen ser betryckt ut.
– Jag är så orolig för mina föräldrar och syskon med syskonbarn. De gömmer sig undan folkmordet i kyrkan i Gaza stad. I dag hände något som kunde ha blivit en massaker på dem.
Founding members hjälper oss att våga satsa större. Var med och bygg Gad World långsiktigt.
Han berättar att den grekisk-ortodoxa Sankt Porfyrios kyrka, en av Gazas äldsta kyrkor, utsatts för ett nytt angrepp.
– Du vet, det dödades 18 människor då kyrkans intilliggande samlingssal bombades. Nu har kyrkan angripits igen, men som genom ett under detonerade inte roboten när den hamnade på kyrkans tak. Det är farligt på riktigt, säger Yousef.
Några timmar senare ringde den israeliske befälhavaren och bad om ursäkt för “felskjutningen”, säger han.
– Felskjutningen … mer än fyrahundra personer uppehöll sig i kyrkan.
Det som Yousef beskrev var en enskild dag i Gaza, men också en del av den verklighet som ligger bakom det nya Kairos-dokumentets drastiska språk.
Ett växande antal internationella juridiska bedömare, människorättsorganisationer och FN:s egna utredningskommissioner har beskrivit Israels krigföring i Gaza som folkmord. Det är en beteckning som Israel och dess allierade bestämt avvisar, men som fått allt bredare stöd bland jurister, historiker och folkmordsforskare internationellt, och som numera används rakt av i kyrkliga sammanhang.
Fakta: Antikristna attacker
Palestinska kristna tillhör världens äldsta kristna gemenskaper. Vid folkräkningen 2017 levde omkring 47 000 kristna på Västbanken och i Gaza.
I Gaza har kristna dödats och kyrkor skadats av israeliska bombningar. På Västbanken drabbas kristna av samma ockupation, vägspärrar, markkonfiskeringar och bosättarvåld som andra palestinier.
I Jerusalem registrerades 111 antikristna incidenter under 2024. Bland dem fanns hot, spottloskor, fysiska angrepp och skadegörelse mot kyrkor och präster.
Den kristna kyrkans integritet står på spel
Samtidigt som Gaza har ödelagts har våldet och fördrivningen tilltagit dramatiskt på Västbanken. Det syns inte minst i Taybeh där bosättarvåldet numera uppfattas av allt fler bedömare, inklusive israeliska människorättsorganisationer som Peace Now och B’Tselem, som ett i praktiken statligt sanktionerat system.
Med extremnationalistiska israeliska ministrar som finansministern Bezalel Smotrich och säkerhetsminister Itamar Ben-Gvir har straffriheten för våldsamma bosättare vidgats.
Vill du hjälpa oss göra nästa reportage? Swisha valfri summa till 123 515 98 35
Administrativa frihetsberövanden av bosättare har avskaffats, olagliga utposter har fått informellt beskydd och armén har vid upprepade tillfällen dokumenterats se på – eller aktivt bistå – när bosättare attackerat palestinska byar, bränt bilar, förstört olivlundar och drivit bort herdar och bönder från deras mark.
Under 2025 dokumenterades enligt Peace Now över 1 800 bosättarattacker med personskador eller egendomsskador, hundratals skadade palestinier, dödsfall samt fördrivningen av befolkningen i ett tjugotal palestinska samhällen.
Sedan mitt besök i Taybeh 2012 har mycket förändrats. På senare tid har sexton familjer lämnat byn efter att ha tröttnat på trakasserierna. Om Taybeh tömmer sig på kristna invånare skulle det innebära slutet på en obruten kristen närvaro som sträcker sig längre tillbaka än de flesta europeiska kyrkor kan uppvisa.
Förutom i Taybeh beskriver familjer i Betlehem och Beit Sahour en vardag av utegångsförbud, indragna arbetstillstånd i Jerusalem och Israel, och en förtvivlan som får allt fler unga att söka visum till Europa, Nordamerika eller Australien – en utveckling som kyrkoledarna själva kallar en tyst fördrivning.
En strid ström av utländska delegationer, inklusive Tysklands utrikesminister, gjorde att den israeliska armén spärrade av Taybeh. Nu är det omöjligt att göra solidaritetsbesök.
Få nästa reportage direkt i mejlen. Prenumerera på Gad World.
Det uppdaterade Kairos Palestina är i den meningen inte bara ett teologiskt dokument utan ett rop från en liten, sårbar och alltmer trängd gemenskap – riktat till en global kyrka som måste välja sida mellan tystnad och vittnesbörd.
Den kristna kyrkans integritet står på spel: antingen en solidaritet med sina egna rötter i de palestinska kristnas tvåtusenåriga vittnesbörd eller en förnekelse av dessa rötter.
Ändå fortsätter kyrkklockorna i Taybeh att klämta. Varje söndag hålls gudstjänsterna, precis som sedan urkyrkans tid. Men klockorna är inte bara ett tecken på kontinuitet. De är också det rop som Kairos Palestina riktar till världens kyrkor: Hur länge går det att lyssna utan att handla?
Anna Karin Hammar är präst i Svenska kyrkan, teologie doktor i systematisk teologi och författare till ett antal böcker om skapelse, fred och rättvisa.
Anna Karin är ordförande i Kairos Palestine Sweden, en svensk solidaritetsrörelse för de palestinska kristna som en vital del av det palestinska folket, baserad på folkrätt och ett engagemang för att göra de palestinska kristnas röst hörd i kyrkorna i världen.
Till hennes senare skrifter hör Äkta makor – en queer historia (2025) tillsammans med hustrun, professor emerita Ninna Edgardh och Allt hör samman – med Franciskus in i framtiden (2025).
Bra exempel på varför Gad World behövs! Den här typen av text finns inte i andra media.
Stort och varmt tack för denna artikel och flera andra som både vidgar mina perspektiv och ger djupare kunskaper.