Aadmi betyder människa: När journalistik blev konst
Berättelsen bakom Aadmi stories – hur journalistik med visionen att mänskliggöra dem som lever i krig blev ett journalistiskt konstprojekt.
Gad World skapades med en vision: att mänskliggöra dem som har avhumaniserats. Parallellt med vår konfliktrapportering vill vi berätta om vardagslivet – om vanliga människor, deras traditioner och platserna som bär dem. Ur den tanken föddes Gad World Vykort.
Den somaliska socionomen och journalisten Wilo Abdulle tog konceptet vidare. När hon började samla in dessa skildringar av vardagen i Somalia gav hon dem ett namn: Aadmi – berättelser om vad det innebär att vara människa.
Hon skildrar inte en kvinna som förlorat sin man som en ”krigsänka” – hon porträtterar henne som en kvinna som gör riktigt gott te.
Jesper Holm – en designer, illustratör och entreprenör baserad Uppsala, Sverige – har skapat illustrationerna till Wilo Abdulles berättelser. Hans process är storydriven, där berättelser driver visuell riktning, säger han:
– Det betyder att jag arbetar stiloberoende och väljer medium baserat på vad som bäst passar berättelsen. Ofta leder det till att jag behöver lära mig något nytt i varje projekt.
När Jesper Holm läste Aadmi Stories för första gången, kände han ett omedelbart behov av att hitta något autentiskt, fragmentariskt och drömlikt.
– Jag ville fånga en känsla av minnen, sammanfogade i nuet, säger han.
Han återvände till sitt eget förflutna och till sin familjs minnen.
– Papper, snart 50 år gamla, får mjukt liv med min barndoms akvareller. Tjocka pasteller jag fick av min mors bästa vän som ung skapar effekt. Små bilder från nu och då binder ihop helheten.
Designade bokomslag
Tidigare i sin karriär ställde Jesper Holm ut mycket konst på gallerier och konsthallar. I dag arbetar han främst på uppdrag.
Bland de projekt som ligger honom närmast finns barnboken Silvertass, projektet 365 dagar av konst, spelet Kluring samt bokförlaget Epok, som han var med och grundade och för vilket han formgav samtliga bokomslag.
Wilo Abdulle berörs av hur Jesper Holms illustrationer fångar hennes berättelser med slående precision.
– Bilderna är kraftfulla i sitt uttryck. De är så vackra att jag får gåshud, säger hon.
Både Jesper och Wilo återvänder till samma tanke: autenticitet. Att fånga något äkta.
Wilo definierar ordet Aadmi i enkla ordalag: Människa. En person. Inte en siffra i en statistik. Inte ett offer. Bara människa.
Och Aadmi Stories: Korta porträtt av vanliga människor. Inget krig som identitet. Ingen medömkan. Bara människor.
Så vad är hennes egen historia? Och vad har det här projektet betytt för henne?
(I slutet delar hon med sig av en anteckning – något som kan vara bra att bära med dig när du läser hennes berättelser.)
Wilo Abdulle är 59 år gammal och föddes i centrala Somalia. År 1982, medan det kalla kriget brann över Afrikas horn, blev hon ett barn på flykt i sitt eget land och växte upp i huvudstaden Mogadishu.
Från tidig ålder spände hennes liv över två världar inom hemlandet: halva hennes familj bodde i staden, den andra hälften var nomader.
– Varje skollov lämnade jag stadens murar, vägar och ljus och blev ett nomadbarn igen – jag vallade getterna och fåren, hjälpte min mamma och mina syskon under en vidsträckt, öppen himmel i centrala Somalia, mot den omstridda gränsen mellan Etiopien och Somalia.
År senare, precis innan Somalia splittrades av inbördeskrig, gav hon sig av mot Sverige. Hon anlände som flykting – en ensamkommande ung flicka, tyngd av oro men fylld av hopp, bärandes på en hel värld inom sig.
Och precis så fann hon sig fångad mellan kontinenter, Afrika och Europa.
Sverige är platsen där jag växte in i vuxenlivet, tog mina universitetsexamina och fann mitt kall som socionom.
– Jag arbetade sida vid sida med människor i deras svåraste stunder, och jag lärde mig – inte som en teori utan genom det jag såg gång på gång – att varje människa besitter en obrytbar kärna av förmåga och handlingskraft, oavsett vilka omständigheter som omger dem.
Wilo utbildade sig senare till radioreporter och arbetade som radiojournalist för Sveriges Radio, SR International.
– Mina kollegor uppskattade verkligen mitt berättande, minns hon. Det var där jag lärde mig att älska den enkla, radikala handlingen i att ta ett steg tillbaka och låta människor berätta sina egna historier.
Men, oväntat, gav hon sig av.
– Det var en tid då jag naturligt kände ett behov av att lämna Sverige och återvända till Somalia. Det fanns ingen uppenbar anledning. Jag bara åkte.
Under de senaste tretton åren har hon levt mellan Somalia och Kenya, tillbaka i de landskap som fostrade henne.
Och sedan hände det.
– En dag hemma frågade en vän om jag ville vara med i ett vykortsprojekt. Den enda vägledande tanken var enkel: Att mänskliggöra dem som avhumanisterats.
Wilo säger att det förde samman allt hon trodde på och var skicklig på: socionomens tro på människan och journalistens öra för den mänskliga sanningen.
Idén var att be människor skriva vykort från länder i krig – om kultur, historia, mat, det vardagsliv som överlever och vad som känns meningsfullt för dem att skriva på ett vykort.
– Jag älskade det direkt.
Aadmi Stories
Aadmi är ett ord som härstammar från namnet Adam, den första människan i de abrahamitiska religionerna. Även om ordet tillhör de indoariska språken är det påverkat av arabiska och persiska traditioner, där roten binder samman jord och människa – som i att vara skapad av jorden.
Hebreiska. Adam (אדם). Betyder ”människa” och är direkt kopplat till ordet för jord, adamah.
Somaliska. Aadmi. Människa. En person. Inte en siffra i en statistik. Inte ett offer. Bara människa.
Hindi. Aadmi (आदमी / آدمی). I vardagligt tal ofta ”man”, men i litteratur och poesi kan det betyda ”människa” i en universell mening.
Urdu. Aadmi (آدمی). Delar betydelse med hindi, med en rik poetisk användning kopplad till den mänskliga själen.
Persiska. Ādamī (آدمی). Används för ”människa”, men i litterära sammanhang kan det bära en bredare betydelse av mänsklighet och värdighet (insāniyat).
Arabiska. Ādamī (آدمي). Betyder ”människa” eller ”av Adams ätt”.
Bengali. Admi (আদmi). Ett lånord från hindi och urdu som i vissa sammanhang används för ”människa”.
När hon började prata med människor och förklara idén med projektet, kom hon på sig själv med att upprepa samma fraser: den mänskliga berättelsen, det mänskliga livet.
En dag hejdade hon sig.
– Den där frasen – att mänskliggöra den som avhumaniserats – ekade inom mig, säger hon. Vad innebär det egentligen att vara människa? Att berätta en historia som återupprättar någons mänsklighet?
Hon lät frågan sjunka in.
– Och ur den stillheten kom ordet. Aadmi. Det steg upp till ytan från mitt allra innersta. Människa. Inget mer, inget mindre.
I det ögonblicket kändes det som att projektet föddes på riktigt.
– Det handlade inte bara om att hjälpa människor att skriva vykort eller mänskliga berättelser. De var Aadmi Stories – enkla, sanna, vardagliga och heliga på en och samma gång.
Det var så Aadmi Stories började.
Hon har samlat in dem sedan dess.
Ord från landet
Kära läsare,
Dessa ord förekommer i Aadmi Stories och Postcards from Somalia. De är somaliska. Här är en liten guide.
Acacia. Ett törnträd som ger skugga i torra landskap. Vårt klassrumstak.
AK-47. Ett gevär. Fadern till flickan som skriver till dig bär det på sin högra axel, även när han sover.
Anjera. En mjuk, svampig pannkaka gjord på jäst mjöl. Vi äter den varje morgon med te.
Axel. Faderns vapen vilar mot hans högra axel.
Bariis isku karis. Ris med kött och kryddor. Vi äter det på fredagar, om vi får tag på ris.
Dabayl. Vind. Nomader säger att vinden inte knäcker trädet som böjer sig.
Galgala. Ett bergsområde i östra Somalia, i regionen Puntland. Sten och törne och en himmel som aldrig tar slut.
Galgudud. En region i centrala Somalia. I fyra år har torkan bott där.
Hees. En sång. År 1961 sjöng somalier en sång för Patrice Lumumba.
Macawis. En mönstrad omlottkjol som bärs av somaliska män. Läraren till flickan som skriver till dig bär en sådan.
Qur’an. Islams heliga bok. Läraren bär den virad i tyg.
Shah Somali. Te med kardemumma, kanel och alldeles för mycket socker.
Shalmad. Ett färgstarkt tygstycke som bärs av somaliska kvinnor. Mamman till flickan som skriver till dig bär ett sådant.
Xeedho. En gåvokorg med dadlar, kött och ghee. En granne gav oss en när hon själv inte hade någonting.
Xooluhu. Boskap. Mamman säger att boskapen är ett förtroende från Gud.
Läs en Aadmi Story från Somalia:
